Zanna i drömmaskinen.

När de kom hem, satte de sig i vardagsrummet, fortfarande lite molokna. Där de hade sitt hem, fanns också hembygden. Allt som fanns under ramverket, dit de bodde, levde och återvände till, var deras hembygd.

De satte på sin teveskärm, för att titta på ett program som SpaRatt Science specialtillverkat om deras hembygd. I filmen kunde de se enkla bilder av hur rymdsamhället fungerade i verkligheten. För att de skulle uppleva upp och ner, med tyngdkraften och gravitationen, rörde sig stora gyroskop under rymdsamhällets markytor och golv. Eftersom inget hade satt rymdsamhället i rörelse, stod det fortfarande stilla. Det fanns en teori som sa att allt i universum befann sig i ett fall. I så fall föll rymdsamhället i samma hastighet som omgivningen. Därför såg allt ut som det stod stilla.

Rymdsamhället bestod till största delen av sten och metall. Den övre delen bestod av glas, som för det mesta var övertäckt med något som kunde påminna om en persienn. Det var den som sände ut ljus, dagtid. Ville människorna se på stjärnorna, var det lättast att åka upp i utsiktstornet. Då kunde de befinna sig utanför det övriga ramverket.

Ramverket såg utifrån och uppifrån ut som ett jättelikt växthus, men med kupolliknande gångar istället för vinklar och hörn. Hållbarheten ökade med runda former, där kurvor och svängar dämpade stötarna från passerande stenar och meteorer.

Vid behov, om det skulle komma större meteorregn eller anhopningar, kunde rymdsamhället fälla upp skyddsskärmar vid de ömtåligaste och bräckligaste ytorna. Skärmarna såg ut som enorma bildäck, med plattor i mitten som dämpade stötar och ryckningar.

Mich tog fram var sin matbricka till dem och satte in maten på värmning. Den var strax klar. Idag var huvudrätten lasagne. Den smakade inte så mycket, men åtminstone inte illa.

De satt och pratade en stund till, spelade kort och gick och lade sig för natten. Efter att ha kelat och älskat, somnade de.

På morgonen vaknade Zanna först. Hon satte på sig sin morgonrock, åt frukost och gick in i drömmaskinen. Efter samtalen med Centraldatorn och Mich, dagen innan, hade hon också blivit nyfiken på vad hon kunde göra inne i drömmaskinen. Hur mycket kunde hon styra det som hände där inne. Var allt påhittat av henne själv, hämtat från upplevelser och minnen, eller fanns det sådant som hon inte kände till, eller kände igen?

Annonser