Upptäckter och uppfinningar.

Vad kan en maskin; en dator eller en robot, upptäcka eller uppfinna?

Vad var vilket? Elektriciteten är en upptäckt, liksom upptäckten av Amerika.

Mich funderade över vad som kunde vara framtidens idéer?

Idag var det lätt att se tillbaka till tiden då elektriciteten var upptäckt, men ingen hade dittills kommit på någon uppfinning för att kunna utnyttja den. Vad var elektriciteten utan kablar, sladdar, transformatorer och uttag?

Elektriciteten var en upptäckt. Hur den skulle kunna utnyttjas och användas, ledde fram till uppfinningar. Elektriciteten var en billig tjänare eller slav, men kunde också bli till en grym herre och övermänniska. Att helt och hållet återgå till tiden före elektriciteten, skulle inte vara lätt för mänskligheten, varken ute i rymden eller på Tellus.

Men hur var det med tiden? Var tiden en upptäckt eller en uppfinning?

Tiden som en mätbar enhet var förstås en upptäckt, men existerade tiden som något verkligt och objektivt? Var inte alltid tiden en relation och ett förhållande, till något annat? En människas livstid kunde bara upplevas av människan själv. En människas livsöde, något annat än hennes livstid.

I drömmaskinen fanns bara upptäckter, inga uppfinningar. Mich visste ännu inte hur mycket eller lite som han eller någon annan kunde hitta på av idéer, föreställningar och drömmar, i maskinen.

Datorn eller roboten kunde spela schack, men kunde maskinerna också uppfinna ett annat slags spel, mer avancerat än schackspelet? Kunde datorn eller roboten njuta av spelets drag, karaktär eller utveckling? Fanns det någonting annat eller någonting mer, i maskinen, än bara funktioner och konstruktioner?

En dator skulle mycket väl kunna skapa ett konstverk, men skulle den också kunna bedöma ett konstverks upplevelse eller skönhet? Skulle inte alltid dessa begrepp stå i relation till människorna och inte till maskinerna?

Skulle en människa en dag kunna säga till en annan människa:

” – Jag förstår inte det där konstverket, men min robot säger att det är underbart!”

Underbart för vem, annat än för människorna?

Skulle maskinerna en dag kunna leva sitt eget liv, enligt Singulariteten, upphöjda och oberoende av sina skapare, människorna?

På vilket sätt skulle deras värld, verklighet och vardag skilja sig från människornas?

Kunde deras värld vara begriplig och tolkningsbar för framtidens människor, eller bara ett gytter av abstraktioner och symboler?

Drömvärlden, i drömmaskinen, var till för människorna, skapad av människorna.

En dator skulle mycket väl kunna avgöra om en programvara var vacker eller skön, men med vilka andra mått än människornas?

Var inte skönheten bara en konvention, i förhållande till tidigare upplevelser och erfarenheter?

En matlagningskunnig med känsla för vad som var gott för människor kunde mycket väl komponera en rätt, måltid eller meny, enligt egna mått och parametrar, men var maten, sammansättningen och kryddningen en upptäckt eller uppfinning? Var konstnären Marcel Duchamps konstverk ”Fontän”, motsvarigheten till ett väl lagrat och behandlat glas rött vin?

Var Giotto en bättre konstnär, än Rafael?

Visst kunde väl en dator eller en robot skapa ett konstverk eller upptäcka något nytt, men skulle den också kunna förutse eller avgöra vad det nya konstverket eller den nya upptäckten hade för värde eller framtida betydelse?

Skulle en dator kunna upptäcka hur att upphäva gravitationen och tyngdlagen, eller uppfinna en flygande bil?

Annonser