Han visste ju inte hur det hade sett ut, på riktigt, men avstånden i drömmen verkade vara så stora. Det var glest mellan hus och gator. Människorna hade svårt för att ta sig fram, när allt var anpassat efter gamla industri- och fabrikslokaler. Sådana företag som senare flyttat ut till förorterna, eller som utlokaliserats, för att människorna på landsbygden också skulle kunna arbeta och försörja sig.

Det var långt före när SpåRätt och neoidealisterna tvingat in alla svenska medborgare in till Mälardalen, SpåRätt Star City of Stockholm, den digitala huvudstaden Ljusdal och den mer centraliserade SpåRätt Star City of Scandinavia.

Människorna upplevde sig mer vara individer och individualister, utan någon större koppling eller anknytning till ett sammanhang som försatt dem i ett hjälplöst tillstånd. Då kunde de uppleva att de fortfarande styrde och ställde lite som de ville.

Visst var de ytterst beroende av sitt jobb, sin arbetsplats, sina arbetskompisar och fackföreningen, men var och en hade ändå frihet till att byta och ändra, flytta och bli en ”hoppjärka” lite som man ville och tyckte om.

Människor som valt att flytta in till Stockholm från landsbygden och hembygden kunde visst uppleva en nostalgisk saknad, från hur det var ”förr”, men de skulle aldrig kunna tänka sig att flytta tillbaka igen. Den äldste sonen hade tagit över gården efter fadern, gården var såld, eller brunnit ner av mystiska omständigheter, kanske beroende av en tvist mellan bröderna i familjen.

Döttrarna måste giftas bort eller flytta till staden för att bli pigor, tjänstefolk eller börja arbeta i fabrikerna. Några blev expediter i de nyöppnade butikerna, som sålde konfektionsvaror eller annat industritillverkat. De gamla skräddarna och skomakarna konkurrerades sakta men säkert ut av fabriker som tillverkade kläder och skor, av billigare och ofta sämre kvalitet än det inhemska svenska. Det gjorde ingenting, sade invånarna, medborgarna och konsumenterna, eftersom modet ändå skulle skifta till nästa år och vår, när det senaste från Paris presenterades i tidningar och massmedia.

Allt det där var naturligtvis känt för de svenskar som levt år 1979 och tidigare, men för Mich var det okänt och nytt.

Han bestämde sig för att, när han ätit frukost och klarat av morgonens andra göromål, vilka det nu var, skulle han beställa material från centraldatorn. Han skulle vilja ha gammaldags papper, med kritor och pennor, för att försöka avbilda det han kom ihåg från drömmen i drömmaskinen.

Annonser