Passagerna försvann, troligtvis upp till utsiktsdäcket och skylighten, för att beskåda den eviga stjärnhimlen. Där kunde det finnas andra människor att tala med.

Mich letade vidare. Så kom han fram till ett rum som såg ut som ett pentry för personalen. Där satt några av staben och småsurrade. Eftersom allt var lugnt och kursen rak, var det bara att se tiden an och att leva i nuet. Något annat förr eller sedan fanns inte. Vad kunde de veta om när de skulle komma fram, eller om de någonsin skulle komma fram?

Så hördes en kraftig duns och en smäll. Alla tittade på varandra. De rusade upp och ut till fören. Något hade krockat med skeppet. Mich hann förstå att det var Svartråttornas farkost som orsakat kollisionen. Så följde en explosion och allt blev svart…

Mich steg chockad och skakad ut ur drömmaskinen. När han kom in i köket där Zanna satt och åt frukost, sa hon:

   Vad blek du ser ut. Vad har du drömt om?

   Jag drömde om stjärnskeppet SpåRätt, det som drabbades av en olyckshändelse, på sin färd bort mot stjärnan Vega.

   Vad upplevde du?

   Först var jag bara vilsen. Ett tag hade jag skorna på mig, för att upptäcka att jag gick omkring i fartyget med bara fötter. Jag hade ingenting på fötterna. Därför började jag leta efter hytten där jag sovit, för att finna skorna.

   Fann du dem då?

   Nej, jag hittade inte hytten.

   Vad gjorde du då?

   Jag letade efter personalen och fann dem i köket. Där satt de och småpratade. Så hörde vi smällen och rusade ut, precis när explosionen kom.

   Vad var det som exploderade?

   Jag tror att Svartråttorna hade med sig minor, som de skulle hota besättningen på SpåRätt-skeppet med, för att kunna kapa det.

   Vad skulle de ha det till, tror du?

   De erkände efteråt och sa att de skulle ha skeppet till att undersöka, för att få veta vad SpåRätt och neoidealisterna var på väg och vad de skulle göra där.

   Visste de inte det då? Det var väl inte hemligt? Alla visste väl att stjärnskeppen var på väg till Lyrans stjärnbild?

   Ja, det gjorde de väl? Men frågan är om neoluddisterna nånsin förstod varför neoidealisterna ville ut i rymden, istället för att stanna på jorden och planeten Tellus? Kunde de ens föreställa sig det?

   Vad tror du, frågade Zanna?

   Jag tror att de hade låst fast sig i sina föreställningar om hur framtiden skulle arta sig. Det enda som neoluddisterna kunde komma på, var försök till att stoppa den och förhindra allt som kunde upplevas som nytt, okänt och hotfullt, mot deras liv i vardagen.

   Det tror jag med. Vad ska vi göra nu? Vad vill du göra?

   Vi kan väl ta en joggingtur, ute i parken? Det blir så ensidigt och tråkigt att bara träna inomhus, i lägenheten.

   Det sägs att det är nyttigt att röra på sig, både för kroppen och själen?

   Ja, här ute i rymden får vi söka upp variationen själva. Den serveras inte längre framför oss, som nere på jorden.

   Vi skapar vår egen verklighet.

   Ja, det gör vi. Ingen annan kommer att göra det åt oss, när maskinerna gör allt mer åt oss. De kan inte skapa en verklighet, som inte vi har programmerat dem till.

   Saknar du någon verklighet från Tellus?

   Ja, det är väl just det. Vi vet alltid vad vi får. Det blir lätt ensidigt och tjatigt. Matmaskinerna ger oss vad vi behöver av näringsrik kost, fibrer och annat, men inga överraskningar, nya produkter eller varor. Valfriheten minskar här ute. Vad skulle du vilja ha, mest av allt, Zanna?

   Åh, jag skulle vilja ha en äkta äppelpaj med vaniljsås och riktigt kaffe till, bryggmalet!

   Gillar du inte den pajen som vi får här ute då?

   Nej… eller den är okej, men det blir ändå inte riktigt samma smak, när man processar alger och sjögräs. Det finns nyanser av smaker som saknas och den känns ganska så syntetisk och konstgjord.

Annonser