Michs tredje försök.

Morgonen därpå gick Mich in i drömmaskinen igen. Den här gången försökte han också styra över handlingen och händelserna i drömmen, men det var inte lika lätt som morgonen innan.

Han passerade genom den nattsvarta tunneln i drömmaskinen, fram till drömmen. Den här gången befann han sig på, trodde han först, en båt, ett fartyg ute till sjöss. Det visade sig att han hade fel. Det var ett av SpåRätts stjärnskepp, på väg till planeten Ellek.

Även i den här drömmen kände han sig osäker på om de andra människorna såg eller kunde uppleva honom som en av dem. Han befann sig bland besättningen.

I drömmen hade han just stigit upp ur sin säng, kojen, i sin hytt. Det fanns flera kojer i hytten, men det var ingen annan där.

Mich steg ur kojen och gick ut i korridoren. Han satte på sig sina skor, ett par gammaldags myggjagare i tunt läder, i rödbrun lackfärg. Det var tomt i korridoren också. Han visste att han tillhörde personalen, ”staffen”, ombord på stjärnskeppet, men varken vad han hade för befattning eller yrkesbeskrivning. Vad kunde han göra? Det första var att finnas till hands, om något hände, utöver det vanliga.

Han gick upp och letade efter de andra. Det borde, även om de flesta av passagerarna låg och sov, eller låg i ett komaliknande tillstånd, finnas människor som skötte om stjärnskeppet, under resans gång. Han gick runt och öppnade flera dörrar, i hopp om att finna någon levande varelse.

Efter att ha gått upp för lejdarna, trapporna, till det första passagerardäcket, träffade han på några vilsna människor som också letade efter de andra. De letade också efter någon som kunde torka upp någon flytande vätska som spritt sig ut över durken. Mich hittade en städskrubb med spann och golvmopp, som han torkade upp vätskan med. Troligtvis var det kaffe, eller kanske porter?

Annonser