Mich och Zanna satt och pratade länge tillsammans, för att bearbeta det som de varit med om och sådant som de trodde skulle kunna hända. Det fanns med i både andhrybens och människans tolkning av världen och verkligheten, att de åtminstone på någon nivå skulle vara sann, begriplig och förutsägbar. Men dagarna flöt snart ihop.

Vilken veckodag var det?

Vilket datum var det?

Vilken månad var det?

Vilket årtal var det?

Var det natt eller dag, bara för att ljusramparna som strålade in utanför ramverket, angav att det var dag?

De kunde känna det som om hela deras liv och vardag ingick i en konstruktion, där de, ännu så länge, inte riktigt funnit sin egen plats och ställning.

Mich och Zanna bytte om till träningskläder. Som skönt var hade SpåRätt ändrat till en lägre temperatur, med ett aktivare fläktsystem. Det blåste inte, men luften rörde si mellan svalare och varmare vindar.

De sprang uppe på den låga vallen, den som Zanna brukade kalla för ”catwalken. Det var på den, när medborgarna var ute och promenerade eller motionerade, som de kunde passa på att visa sina senaste modekläder, skor, barnvagnar och rullande fordon. Barbarella Cinderellas mode var fortfarande det som gällde och styrde, men hon hade fått bra konkurrenter i sina elever och efterträdare.

Liksom nere på Tellus, förekom det en statusjakt som antingen kunde bero på vad som för tillfället var unikt, ovanligt eller bortglömt. Av kläder från klassiska stilar och mönstrer, uppblandade med Barbarella Cinderellas mer vågade ”Space Style”, till accessoarer, tillbehör, skor och handväskor som varit tillverkade av Paco Rabanne, Christian Diòr, Kansai, Coco Chanel, Jean-Paul Gaultier, Yves St. Laurant, Nina Ricci, Avril Lavigne och Inès De Lafrassange, fanns det ännu fler att introducera, visa upp på skärmarna eller de virtuella ”catwalkarna”, där kvinnor och män kunde skaffa sig en stil, ett intressant utseende, eller en social status. Det man inte var ute i samhället, kunde man åtminstone se ut och låtsas vara.

När det inte längre var möjligt att få tag i naturliga material och fibrer, arbetade de modeintresserade med att vidareutveckla 3D-skrivarna. I alla tider hade det funnits enskiktiga, tvåskiktiga och till och med treskiktiga kläder och skor. Med de senaste 3D-skrivarna var det fullt möjligt att tillverka tyger, kläder och andra material, med hundra eller till och med tusen skikt, sydda eller med svetsade kanter.

Unga män och kvinnor, som vanligt utbildade av Stjärnspindlarna, for ut med sina fartfyllda rymdbilar, för att utforska den närliggande rymden. Det var som äventyr av streetracing, dragracing, vattenskoters och snöskoters. De som mot allt motstånd och sociala, ekologiska, ekonomiska och hälsobevarande föreskrifter, inte kunde låta bli att tävla, utmana ödet och visa sig tuffast, snabbast och den mest vågade.

Även ute i rymden sökte sig människorna till de sina, av likatänkande och med en starkare samhörighetskänsla. Den gamla rocklegenden, John Lennon,nu nästan förpassad till den Stora Glömskan hade skrivit att: ”Människor är som magneter”. De drog själva och drogs till andra, för att de delade intressen och livsfilosofier, med varandra.

Annonser