Där den Stora Glömskan öppnade sina slukhål, bildades de gasläckor från underjorden som skulle bli till näring för nihilismen.

Till en början var det talande tystnad, som också den snart blev nedtystad. Tystnaden väckte inget ljud från att det skulle ”dåna uti rättens krater” för alla ville vara med och skrapa ur köttgrytorna med sina slickepottar. Alla skulle få vara med och ingen skulle bli utan. Det var inget löfte och ingen garanti, men en försäkran om att det snart skulle bara bli bättre och bättre.

Det var ingen tvekan om det. Många fick det bättre, men samtidigt uppleva hur de gick miste om annat. Det gamla, som de trott att de också skulle få behålla, försvann samtidigt, eller strax därefter.

   Vad har mina barn och barnbarn tagit vägen, kunde någon enslig gubbe undra, medan visseljohannan stod på vedspisen och väntade på att dagens kokkaffe skulle hällas i.

Annonser