Utan att förakta varken Stiftelsen, Dune, Star Trek eller Star Wars, så vad skulle de ha varit utan Cyrano de Bergerac, Baron von Münchhausen och Jules Verne ha att tillägga om rymden och universum som fenomen och studieobjekt?

Ett dåligt förslag, tänkte Mich, är väl bättre än inget alls, så länge man inte får för sig att man redan kommit fram till det enda, slutgiltiga svaret?

I de allra flesta science fiction-romaner och filmer var problemet om Tiden, Avståndet och Ljuset redan löst. Det som läsaren med en gång kunde koncentrera sig på var intrigen mellan människor, människor och utomjordingar, olyckor och katastrofer, i en påhittad äventyrsvärld som var slående lik planeten Tellus.

Mich hade funnit ett citat i en annan gammal bok, ”Segla i ett såll. Patafysisk antologi”, översatt och sammanställd av Claes Hylinger. I den boken fanns det med en intervju med Boris Vian, där han i sin tur citerade en pjäs av Robert de Flers och Caillavet som hette ”Det Stora Äventyret”:

”Jag lägger mig gärna vinn om att tänka på sådant som jag tänker mig att andra inte kommer att tänka på”.

Säger inte det allt?

Men så kom Mich att tänka på något som en innehavare av ett antikvariat på Sibyllegatan i Stockholm, Lennart Rahm, lakoniskt konstaterat:

”Människornas intressen är begränsade”.

Ännu ett citat från Christophe Galfards bok, i kapitlet ”Expansion”, sidan 101:

”De skulle också omges av summan all information som når dem från deras förflutna”.

Det var, tänkte Mich, som själva definitionen av det Stora Självklara!

Annonser