Universum förändras.

Mich och Zanna fortsatte att prata om Cassandras mystiska uppvisning. De åt en standardlunch utan tillagning, för att få mat i magarna och näring till kroppen.

Zanna hade börjat skissa på teckningar och målningar. Hon målade ur minnet av sin badstrand och försökte föreställa sig hur det kunde se ut, bortom kröken till den andra stranden, de solupplysta klipporna med havets vågor som bröt upp mot stenarna. Vad kunde det finnas bortom bergen? Kanske bara ännu mer skog och vild natur?

Mich fortsatte med sitt hemliga projekt som krönikör. Så skulle nog framtiden se ut för människorna ute i rymden, när inga arbetsinsatser krävdes, inga utbildningar och ingen yrkeskompetens. Den forna arbetsmarknaden, arbetslivet, det teoretiska vetandet och det praktiska kunnandet gick upp mot en allt högre specialisering, likt höga berg med allt färre förbindelser mellan topparna.

Som den andhryb han var, utgick han mer från sina upplevelser och associationer, än från sina kunskaper och det matematiskt-logiska tänkandets resonemang.

Av alla böcker som han hade haft i sin lägenhet vid Långholmsgatan 11, valde han bara ut en enda som han trodde skulle komma till användning. Det var varken Euclides, Isaac Newton eller Isaac Asimov. Det var inte den exakta vetenskapen han var ute efter. Han kunde varken ha debatterat med Ludwig Wittgenstein eller Albert Einstein. Gud spelar inte tärning och ett tärningskast utesluter inte slumpen, men enligt alla vetenskapsmänniskor så gällde samma fysiska naturlagar överallt i hela universum. Annars kunde allt vara möjligt och allt, även de mest absurda saker, kunde när som helst hända.

Boken som Mich tagit med sig, hette ”Universum i din hand. En resa genom rymden, tiden och oändligheten”. Den var skriven för länge sedan, av en fransk-svensk man med namnet Christophe Galfard. Han hade varit en teoretisk fysiker som studerat svarta hål, under handledning av den världsberömde vetenskapsmannen Stephen Hawkins. Boken gavs ut på engelska, våren år 2015.

Varför hade Mich valt just denna bok och inte en mer vetenskapligt exakt, med matematiska kurvor, diagram, tabeller och formler?

Han hade sökt efter en bok som var lika tydlig, enkel men inte desto mindre trovärdig, som Jostein Gaardners bok ”Sophies Värld, från år 1991. En berättelse som förlitade sig på den vetenskapliga forskningsrönen som fanns när boken skrevs, men ändå lika begriplig som en sagobok eller barnbok.

Det var som att studera matematik och logik med sagoböckerna av Charles Dodgson, under pseudonymen ”Lewis Caroll”, ”Alice i Underlandet” eller ”Bakom Spegeln”. Eller att utforska fantasin möjligheter, i Michael Endes surrealistiska, fantastiska saga om ”Den Oändliga Historien”.

Mich, som den andhryb han var, ville uppleva och se händelserna framför sig, inte bara förlita sig på tänkandet, logiken och rationaliteten.

Någon klok och erfaren expert skulle alltid kunna hävda att det skulle finnas faktafel som kunde leda till missförstånd, i en sådan slags bok, men som, enligt Christophe Galfard, ”/…/den kunglige astronomen Sir Martin Rees of Ludlow, en gång sade så är bra science fiction bättre än dålig vetenskap.”

Det kunde inte vara en tillfällighet, tänkte Mich, att Albert Einstein satte fantasin högre än kunskapen:

”Fantasi är viktigare än kunskap. Kunskap är begränsad till det vi redan vet och förstår, medan fantasin omfattar hela världen och allt som vi överhuvudtaget kommer att kunna veta eller förstå.

Det var det som Mich strävade efter; varför beskriva det vi redan vet och förstår, när fantasin, även bristfällig eller diffus, sträcker sig så mycket längre bortom förväntanshorisontens dis och dimbankar?

Annonser