En sådan återkommande hypotes vad som kunde finnas bakom den stora vallen borta vid universums slut: ”den mörka tidsåldern”. Även om det var ganska så troligt att mänskligheten aldrig skulle få uppleva och erfara ”den mörka tidsåldern, kunde man inte låta bli att spekulera om vad som kunde finnas bakom den och bortom den? Kanske människornas universum bara var en gigantisk cell i en jättelik varelses kropp? Att Big Bang var en slags celldelning?

Medan Mich var fullt upptagen av sina anteckningar till krönikan, gick Zanna omkring för att utforska deras hus. Utvecklingen hade gått långt, sedan de första ”smarta husen” hade presenterats på Hus och Hem-mässorna runt på planeten Tellus. Det skulle vara som att huset och hemmet var besjälat av en hustomte eller husmoder, som höll allt på rätt plats och i rätt ordning. Då och då kom huset med nya frågor till Mich och Zanna, för att kunna bidra med nya objekt, varor och tjänster. I huset fanns varken spöken eller tjänsteandar, bara programvaror som hade som främsta syfte att göra livet enkelt och bekvämt för Mich och Zanna.

Företaget AndroArt, startat av Adam Frånlandsvind och Jim Legg, med Baltazar Vaduvill som inspiratör och instruktör, hade redan tidigt planer på att husen och hemmen med tiden skulle bli mer till cybernetiska organismer, med de elektroniska och digitala funktionerna ersatta av organiskt material, som nervimpulsernas associationsbanor, stamcellernas ständiga sökande efter nya cellers uppgifter och husets förmåga till att själv fylla ut tomrummen till egna föreställningar om vad som kunde vara lämpligt och stimulerande för husets invånare.

Ett sådant experiment var att odla fram trädgårdsplankton och trädgårdsalger som kunde växa ut och bilda blomliknande och koralliknande växter och formationer. AndroArt hade valt ut sådana havsorganismer som var lätta att modifiera och som efter några hybridformer och ympningar kunde göra växterna till mossa, murgröna och vackert sjögräs med blommor.

Energin utifrån rymden var komprimerad rumstid, eller insamlade fotoner.

Den långtgående planen i framtiden var att varje hus i sig skulle bli en levande organism, en cyborg. Människorna skulle kunna, bara på några sekunder, påverka huset till att göra om sovrummet till ett arbetsrum eller barnkammaren till en uteterrass med rutchkana. Det var ett önskemål från Adam Frånlandsvind som i sin tidiga barndom suttit och tittat på barnprogrammen i televisionen, om Barbapappan och hans familj. En familj som, när de behagade, kunde påverka sina kroppars former till att förvandlas till en båt, ett träd, en bro eller något annat användningsbart för att berättelsen skulle kunna fortsätta.

Med sådana organismer som med skal kunde skydda sig från rymdens kyla och meteoriters plötsliga regn, skulle hela ramverket runt rymdsamhället kunna bli ett levande skydd, som en enorm sköldpadda. Den cybernetiska organismen kunde ta emot, bearbeta och omvandla material utifrån rymden till att bygga ut sig själv, till nya bostäder, trädgårdar, parker och skogsområden. Allt som växande grenverk av sig själv, sin egen kropp med tentakler, extremiteter och syntetiska skott. Organismens eller organismernas celler byggde vidare på sitt skydd, likt snäckor, musslor och ostron format och satt samman sina egna skal. Näringen och energin skulle de få från avfallet från människorna, invånarna innanför ramverket.

Annonser