Festen och dopet.

Varje del av rymdsamhället hade rätt till att döpa och namnge sin egen stadsdel, hembygd och hemtrakt. Hela projektet kom att kallas för Exodus, men det var själva avresan och utflyttningen, ut till rymden, inte platsen i rymden i sig.

Därför hade Planetariet, vilka det nu var, inbjudit till fest i byggnaden, för att människorna skulle lära känna varandra bättre, äta och dricka tillsammans och kanske ta sig en svängom i danssalongen.

Mich och Zanna var bland de första som kom dit. Snart dök Mary och Joe upp. En liten stund senare kom också Cassandra. Hon hade tydligen inte den främmande mannen med sig, inte heller komodovaranen.

De var cirka tvåhundra människor som samlades i den stora salen i Planetariet. Robotar och androider serverade drinkar med tilltugg. Det var tänkt att ge en upplevelse som festerna på Tellus. En slags hemmahörighetskänsla av värme, trygghet, gemenskap och solidaritet.

Som en liten referens och ploj bakåt i tiden hade de använt sig av en projektion av Baltazar Vaduvill och hans två samarbetspartners Anders Petter Askeland och Andreas Peder Askelund.

De hade låtit trycka upp en gammaldags presentation, för att påminna om hur allt en gång påbörjats:

”Benedictus Brightman, Edie Freewah, robotbröderna Anders Petter Askeland och Andreas Peder Askelund och deras verkställande direktör: Baltazar Vaduvill. Sophie och Jojje, tillsammans med Stjärnspindlarna, The Star Foundation, och Ministralen, Zahra, Pierre och Maya.

Harriet Backe, A-K L, Stevie Yes och Micke C. Tre Torn bildade Bennegruppen, för att arbeta vidare med Benedict Brightman och Edie Freewah i andrartformatet, i televisionen och på nätet. De var kanske de hittills mest syntetiska, men för den skull inte helt artificiella. De saknade helt detaljer som var av andra material än organiska cellvävnader. Bennegruppens uppgift var inte, likt Adams AndroArt, att arbeta med den fysiska andrarten och andhryben, utan att se andrarten i ett sammanhang, som underhållare, entertainers och glada, käcka goa gubbar.”

Nu var det andra tider! Den här presentationen hade utformats av socialantropologen, Filosofie Doktorn Anna Gavanas, för att ge dopet och namngivningen den rätta ritualen, utformningen och ceremonin. Här skulle vetenskapen om Universums historia och framtid förenas med de urgamla legenderna och kosmogonerna, för att både ge tröst och förtröstan och hopp, inför det som ännu så länge fanns bortom förväntanshorisontens runda linje.

Fram till den här dagen hade alla invånare och medborgare, från yngst till äldst, kunnat lämna in namnförslag och egna bidrag till hur livet i framtiden skulle gestaltas. Allt sådant fanns förstås redan i centraldatorn och i Planetariet, men SpåRätt ville ge inte bara statistiska sannolikhetskalkyler, i sann teknologisk och analytisk tradition, utan också en gemensam upplevelse av ett event, en händelse och en happening.

Annonser