Det gamla Monopolspelet.

Zanna hade alltid tyckt om att spela spel. Hennes favorit var Monopol. Så fort hon fått tillfälle hade hon lärt upp Mich till att spela.

Mich tyckte att det var kul. Det var ett typiskt neoluddistiskt spel, där spelarna skulle ha pengar till att köpa sig gator, platser och hus, i det gamla Stockholm. Spelet hade varit populärt över hela världen. Motsvarigheten fanns till New York och London. Det var ett annat slags spel, än Johans och Ylvas Diamantkattens Skatt eller schack. Zanna hade även med sig några österländska spel, som Backgammon, Mah-Jong och No.

Det hade varit lättare för dem att spela spelen i datorn, men det fanns känsla och lite nostalgi att spela det med en fysisk spelplan, brickor och tärningar.

När de tröttnat och Zanna vunnit monopolspelet två gånger, gick Mich in i sitt arbetsrum. Hans anteckningar om SpåRätt och det Stora Självklara, låg kvar där han hade lämnat det.

Anna Gavanas hade talat om språkets förändringar. Ju bättre de skulle bli på att förstå och tolka drömmaskinen, desto bättre skulle de kunna hantera drömmarnas innehåll och utveckling. Han hade med förvåning läst i ”Universum i din hand” att om man färdades i ljusets hastighet, skulle tiden och klockan stå stilla. Det var svårt att förstå hur allt hängde ihop här inne och där ute. Hur även de minsta beståndsdelarna, elementarpartiklarna även påverkade hela universum, såsom man känner till det idag, i dess helhet.

I det Stora Självklara hade ord som ”rummet”, ”tiden”, ”rymden” och ”ljuset” många olika betydelser. I engelskan skiljde man mellan ”room” och ”space” och ”light” och ”candle”. I det Stora Självklara kunde sådana små skillnader leda till stora missuppfattningar. ”Space” kunde också betyda ”utrymme”.

Annonser