Så försvann Cassandra plötsligt, helt borta.

Mich tittade omkring sig, men det var bara hans gång som fanns kvar omkring honom. Han kröp fram till öppningen ut mot rymden. Eftersom han fortfarande befann sig i drömmaskinen, hade han inget problem med andningen.

Mich hade studerat rymden, i boken ”Universum i din hand”, men han kunde ändå inte föreställa sig de olika kraftfälten av gravitation, elektromagnetiska vågor eller stark eller svag kärnkraft. Hans sinnen, även om de var förstärkta, som den andhryb han faktiskt var, kunde han inte ana mer än rymdens mörker, stjärnljus och annan ljusstark materia.

Han tyckte att det var fantastiskt att vetenskapsmänniskor över hela världen tänkt ut hur allt detta hängde samman och påverkade varandra. Det fanns inget utanför och inget innanför. Det var som ett jättelikt, enormt, innanför alltsammans. Det berättades i boken att allt nu var upptäckt. Det fanns ingenting mer att upptäcka, men det var nog en illusion. Det fanns fortfarande en hel del frågor att försöka finna svaren till.

Den som de flesta människor nog frågade sig, de som inte var upptagna av dagens göromål, var vad vi människor kunde fylla för funktion i allt detta?

Eller, fanns vi bara till, därför att vi kunde göra det?

Vi hade uppstått i naturen, för att naturen gav oss den chansen, eller bildade sådana sammanhang, att vi kunde bli till? Hade vi inte mer betydelse eller berättigande än en myra som drog sitt strå till stacken en biet som samlade honung ute på rapsfälten?

Myrorna och bina följde sin instinkt, eller om man hellre ville se dem som små maskiner; enligt deras instruktioner, kommandon och programvaror.

Vi människor saknade en sådan instinkt, annat än den att upptäcka, uppfinna och skapa idéer. Sådant som vi önskade se som betydelsefullt, meningsfullt, nyttigt och kanske roande och underhållande?

De allra flesta människor tyckte ju om att ha roligt. Vad som var roligt kunde vara olika. Några spelade spel. Andra läste böcker. En del tyckte om att sätta ihop saker, för att se om de kunde bli till något annat och något mer. Andra tyckte om att göra långa vandringar, för att se, upptäcka och uppleva, det som fanns bakom nästa krök.

I drömmarnas värld, tänkte Mich, var det annorlunda. De människor, djur och föremål som fanns med i drömmen, kunde man inte överföra till sin egen verklighet, i sitt vakna tillstånd, annat än som bilder, upplevelser, känslor och idéer.

Kanske att det funnits redan för tre tusen år sedan, människor som drömt om hur vi människor skulle leva idag? Vad skulle de ha tyckt och tänkt om det; att våra liv var ett Paradis, ett Utopia eller Det Nya Atlantis?

Det sista steget hade neoidealisterna skapat, när människorna övergav Tellus för att flytta ut i rymden. Den yttre rymden var så nära de kunde komma de världar som fanns drömmarna som människorna upplevde på nätterna.

Här ute, tänkte Mich, fanns allting av bekvämlighet och, med den också sysslolöshet.

Människor, mer eller mindre neoluddistiskt lagda personer, skulle få svårt att klara sig här ute. De kunde bli rastlösa, irriterade och rådvilla. Det fanns ingen längre som skulle tala om för dem vad de skulle tycka, tänka, göra, uträtta eller värdesätta. De hade all frihet i världen, utom just den att återvända till Tellus eller att ta sig ut, utanför ramverket.

Visst kunde det gå att komma utanför ramverket för en timme eller två, i en flygande bil eller rymdbuss. Där inne kunde de inte uppleva hur vinden virvlade runt i deras hår, hur kyla mötte värme och hur naturens alla dofter rusade genom näsborrarna. De levde i en sluten värld som i bästa fall kunde upplevas som fri, i drömmaskinen, de virtuella verklighetsförstärkande maskinerna eller i Planetariet.

Mich kunde ana att det var därför som Zanna ville börja måla. Hon ville genom sin fantasi och inbillningsförmåga återskapa de minnen hon hade från Tellus. Vetenskapsmänniskorna kunde finna nytta, glädje och skönhet i ämnen som matematik, fysik, kemi, naturvetenskap, mikrokosmos och makrokosmos, men ändå njuta en god kopp kaffe, efter att ha kommit in från stormen till kökets värme och gemenskapen bland vänner.

Annonser