Michs krönika.

Mich visste ju inte säkert om det var tillåtet av neoidealisterna att skriva om människorna på Tellus och deras historia. Mich var ju en andhryb. Det tillät honom att se och tolka människorna och mänskligheten utifrån, men han visste därmed inte vad människorna redan visste.

Det var ju sannolikt att de visste mer än Mich, om sig själva, men säkert var det inte. Det var därför som Mich använde sig av begreppen det Stora Självklara och den Stora Glömskan.

Om Homo sapiens sapiens funnits i världen i tvåhundratusen år sedan, eller i femtiotusen år sedan, hade säkert betydelse för människornas experimentella liv i världen. Då allt i deras närmaste omgivningar skulle undersökas. Människorna, för att klara sig och överleva, levde troligtvis i flockar. De människor som samlade på sig mest av information om omgivningen hade större möjligheter till att klara sig själva och de sina. Även om deras möjligheter till att använda språket, orden, begreppen och idéerna, kunde de ändå genom härmning, tecken och rörelser, kartor och strategier, långsamt lära känna, förstå och utnyttja miljön som fanns omkring dem.

De levde på marken och klättrade upp i träden, men upp till stjärnorna kunde de inte nå.

Under mer än femtiotusen år sedan hade människorna gjort och upplevt erfarenheter som de inte kunde dela med sig av, till de människor som levde i vår tid och i nutiden. Ändå hade deras liv förändrats och, till den största delen, förbättrats.

De gav dem tid över till att fundera över tillvaron, verkligheten och framtiden. Innan dess var det bara att överleva och klara livhanken, en dag till. Hade deras liv en bättre målsättning än den nutida människan, med att göra livet bekvämare, roligare, trevligare och intressantare?

Någon gång i människornas förflutna hade de börjat använda verktyg. Ett sådant var grävpinnen, som en primitiv föregångare till spaden. En annan sådan var kastpinnen som blev till spjutet för att långt senare utvecklas vidare till pilbågen och geväret.

För den nomadiserande, vandrande befolkningen var antalet saker beroende av hur mycket man kunde bära med sig. Tyngre föremål kunde man bära på tillsammans, dra efter sig på släp, eller ha slavar som bar dem.

Så kom någon på den första ansatsen till hjulet. Hjulet som kunde göra det man drog på, till en skottkärra eller en vagn.

Föremål, artefakter, som människorna skapat under Träåldern och Stenåldern kunde fortfarande finnas kvar. Skelett och andra kroppsdelar kunde utforskas, för att leta efter dna, tändernas slitage och benbitar som kunde ge en föreställning om var och hur dessa mänsklighetens första generationer hade levt.

Från den tiden antog Mich att det Stora Självklara hade uppstått. En tid senare hade Nicke kommit att tänka på Språkets Arkeologi; hur ljudet blivit till ord och orden blivit till tankar och idéer.

Det Stora Självklara gränsade på så vis till den Stora Glömskan. Det man inte längre hade någon användning för, glömde man helt enkelt bort. Det fyllde inte längre någon funktion i vardagslivet. Eftersom det inte fanns någon vetenskap, med hypoteser, observationer, experiment, slutsatser och bevis, så förblev det mesta vad det var.

Någon uppfann ordet ”ingenting”, för det som varken var av intresse eller hade något ord.

I människornas medvetande, det som de visste tillsammans och som väckte nyfikenhet och intresse, försvann ständigt ljud, ord och uttryck, från det Stora Självklara och ner i den Stora Glömskan.

Det var av naturen nödvändigt att lära sig årets gång och vad som hände månad för månad och vecka för vecka. På hösten blev det mörkt och kallt. Det blev svårt att finna mat och människor svalt ihjäl av brist på föda eller av undernäring.

Människorna måste finna skydd för väder, vind, kyla och regn. För att kunna vistas utomhus och söka mat när det var dåligt väder, kom de på att de kunde klä sig, för att skydda sina kroppar mot sår, skador och sjukdomar.

Även om man i nutidens Stora Självklarhet förklarar att människorna förr bodde och levde i grottor, kan det inte ha tillhört vanligheterna. Så många grottor och håligheter fanns helt enkelt inte. Troligtvis lärde de sig att bygga hyddor eller enklare hus, med material som höll borta kyld och väta.

Mich skulle gärna vilja veta vad som hänt med mänskligheten under tiden från ungefär tvåhundratusen år sedan? Vad hade de, som människor i nutiden saknade?

Människor dog, men inte alla. Människor krigade, men inte alla.

Det måste på flera ställen samtidigt bildats grupper av individer som insåg att de måste försöka lagra föda till vintern, använda vissa metoder till att jaga, konstruera fällor eller lista ut var villebråden fanns. Vilka växter som var goda att äta och vilka man blev sjuk av. Hade de ljud eller ord för dessa, eller såg de hur andra gjorde och härmade dem?

Annonser