Bollplancket.

Bortom universums tillblivelse, innan tiden och rummet fanns, kunde forskarna ana Planckväggen. Det var där som allt man visste, tog slut, eller började. Vad som fanns där bakom, var det inget användbart begrepp som fungerade. Ingenting som fortfarande var något, för något måste det ju, logiskt, vara.

Ett annat universum, eller kanske något helt annat.

Mich tänkte sig att drömmaskinen också hade en sådan inre gräns. Förr, på neoluddisternas tid, behövde människorna någon att ”bolla idéerna med”. Mich kunde se drömmaskinen som ett mycket avancerat sådan vägg, som lät idéerna studsa tillbaka, men med en något annorlunda betydelse. Därför kallade han det bortersta inre av maskinen för ”Bollplancket”.

Zanna var inne i sin drömmaskin och gick som vanligt till den soliga badstranden för att vila och koppla av. Solens strålar stack lite i hennes bara hud, eller var det bara inbillning?

Hon låg i sin gula bikini på stranden och lät solen värma hennes bara kropp. Hur länge hon legat där, tills att hon vaknade med ett ryck och ställde sig upp, visste hon inte. Var kunde hon befinna sig? På Barbados, Trindidad eller på någon liten ö utanför Asiens kust.

Det fanns andra människor på stranden. Som vanligt satt de och solade, pratade med varandra eller spelade beachvolley. De var för långt borta för att hon skulle kunna höra vad de sa, eller vilket språk de talade på. Eftersom de befann sig i Zannas drömvärld, tyckte hon att de borde tala ett språk som hon förstod, eftersom det var genom henne som drömmen blev till, men det var inte säkert. Det hände att människor drömt om sådant som inte fanns, eller som de varit helt säkra på att de inte kunde ha hittat på själva.

Hon gick bort till buskaget och palmerna som hon varit framme till i en tidigare dröm. Hon kunde se bortåt, utefter strandlinjen. Den förra gången hade hon inte sett något märkvärdigt, men det här gången tyckte hon sig se hyddor eller om det kunde vara små hus, eller bungalows?

Hon tyckte att hon hörde musik. De spelade trummor, och så ett stränginstrument som kunde vara harpa eller sitar. Hon gick åt det hållet, för att titta närmare på de som spelade och levde där borta.

Nu kunde Zanna följa kustlinjen och långt bort i fjärran se stora vita hus. I skyskrapornas fönsterklädda fasader kunde hon se solens ljus refleteras. Vad kunde det vara för stad?

Hon kom fram till de små husen. Hon kunde se människorna, brunbrända dansa till musiken. Hon hörde dem prata, men de talade inte något språk som hon kände igen. Kanske att de ändå kunde tala engelska?

Annonser