Det var mycket människor där uppe. Många stod samlade på ett ställe. De gick bort för att se vad som hände där.

Det var en kö till en servering. Varje människa fick välja mellan traditionellt kaffe, the, choklad eller en läskedryck. Till det erbjöds de en smörgås eller en bakelse eller en enkel kaka.

SpåRätt Ministralen och SpåRätt Rymdhotell- och Restaurangskola förklarade serveringen med att det var sådana produkter och varor som funnits var nere på Tellus, i SpåRätt Eurasia. I den mån som det fanns tid och plats till att skicka upp det med rymdhissarna, kunde Ministralen bjuda på det så länge de räckte. Tids nog skulle alla ändå få klara sig enbart på rymdkosten.

Runt på väggarna fanns det bilder som kunde verka idéinspirerande. De föreställde egentligen ingenting, men besökarna kunde diskutera och fråga varandra vad de kunde se i bilderna. En liknade en giraff och en annan ett urtida bergslejon. Andra, mer avancerade och komplexa bilder, var rörliga och skiftade form och innehåll. De kunde se ut som kartor över okända platser, till att likna ett porträtt av någon människa, eller så tänjas ut på längden, bredden eller höjden, till något formlöst cellaktigt eller amöbalikt.

När de druckit varsin kopp traditionellt bryggmalet kaffe, ätit sin bakelse och vilat en stund, gick de vidare till det som skulle vara huvudattraktionen i Futurum: Futurumsalen, eller Framtidssalen.

Nöjda och på gott humör öppnade de något stora och tröga dörrarna in det som var Futurums egen kupol och planetarium.

Joe, Mary och Zanna hade väntat sig det vanliga inne i planetariet. Det brukade vara en tredimensionell avbildning av den del av rymden och universum som man kunde se från Tellus Norra stjärnhimmel och Södra stjärnhimmel. Här såg det inte alls likadant ut. Stjärnskeppet och rymdsamhället angav två riktningar, framåt och bakåt. I stjärnskeppets färdriktning fanns det som först visades på planetariets väggar. Den avbildade en positiv föreställning om resan till de närmaste planeterna och solsystemen. Ute i rymden var det ju så att det som man såg med blotta ögat kanske inte skulle finnas kvar när man kom fram. Till den bilden hörde också att stjärnhimlen, universum, förändrades. Inte mycket, men det fanns alltid händelser som kunde vara med och påverka. Olika fält angav olika dragningskrafter. Allt påverkade allt annat, i en ständigt pågående rörelse, utan början och utan slut. Ingenting stod, som de kunde se ut från Tellus, stilla.

Annonser