Museiguide, Jeanette Jacobsson, förklarade:

   En dröm är ju en högst personlig och privat upplevelse. Allt är inte som det ser ut att vara. Det har genom alla tider i mänsklighetens historia funnits dem som ansett sig kunna förstå och tolka drömmar. De har gjort enkla tolkningar utifrån lätta associationer och sammanblandningar. En pelare betyder i den tolkningen en manlig fallos. En grop eller grotta kvinnans motsvarighet. Ett grönt träd skulle kunna betyda att det kommer att gå bra i framtiden och att det är något som växer och gror. Dåtidens rika och mäktiga ville veta i förväg hur det skulle gå inför kommande slag och invasioner. Kvinnorna ville veta om deras foster i magen skulle bli en pojke eller flicka, klok och ha lätt för att lära, eller i värsta fall, dö redan vid födelsen.

Hon fortsatte:

   Det hände nog ofta att det var spåmannen, siaren eller drömtydaren som bestaffades om drömmen meddelade något otäckt, eller om han hade tolkat drömmen fel. Så att krigsherren förlorade slaget, trots att drömtydaren sagt motsatsen. Som tur är har vi inte samma syn på stjärnorna och andra himlakroppar, idag.

Där fanns en avbild av Tellus, på så långt avstånd att man knappt kunde ana kontinenterna. En avbildning av Solsystemet, med Solen i mitten. En ännu större avbild av galaxen Vintergatan, The Milky Way, utmärkt var någonstans man kunde finna människornas solsystem.

Längst bort i ett mörkt hörn stod en stor svart mur. Den förklarades vara den berömda ”Planckväggen”. Där någonstans, innan Tiden och Rummet blev till, skulle The Big Bang ha uppstått.

Mycket kunde konkretiseras och förtydligas, men annat förblev, med människornas perspektiv, bara osynligt och tomt. Hur kunde rummet vara detsamma som tiden? Hur blev massa till energi, eller energi till massa?

De fyra gick uppför en helt vanlig trappa. Där var ännu en våning som mest kunde likna en järnvägs Centralstationen, eller en flygplats. Människor kom och gick, i alla riktningar, för att gå in och ut ur glasbelagda tunnlar och därifrån åka iväg med någon transport. Det var samma sak här. Det verkade inte finnas några kontroller, kontrollanter, konduktörer eller passkontroller. Alla människor gick målinriktat, som om de redan visste vart de slulle ta vägen.

Zanna, Mary, Joe och Mich gick upp för ännu en trappa. Det motsvarade planetariets övre kupol, men här uppe kunde man se rakt ut i rymden. Vissa planeter, stjärnor, galaxer, novor och svarta hål var utmärkta med informationstexter bredvid, som man kunde hämta ner och läsa. Mich läste texten om Tellus och Solsystemet, men där stod som vanligt inte mycket. Det var ännu en del av Tellus försvinnande ner i den Stora Glömskan. Snart skulle inga människor känna till varifrån de kom, bara att de var på väg till, kanske Alfa Centurii?

Gissningar och spekulationer fanns det gott om. Att, från SpåRätts håll, vara tysta och inte bekräfta något, var ett psykologiskt hinder mot besvikelser, depressioner och desperata känsloutbrott. I en lugn och trygg tillvaro med så gott som alla behoven tillfredsställda, behövde ingen oroa sig och bli upprörd.

Annonser