De fortsatte att samtala om ämnet en stund till, men sedan återgick de till sina projekt.

Efter en stund kom signalen om att Ministralen sände direkt online. Zanna och Mich satte sig framför storbildsskärmen för att titta.

En för dem okänd representant för Ministralen blev intervuad av en reporterrobot:

   Vi har hört att ni i Minstralen har belagt demonstranterna utanför Futurum med munkavle, stämmer det?

   Det stämmer inte. För att bättre kunna förstå vad de vill och hur de mår, fysiskt och psykiskt, har vi tills vidare satt dem i karantän. Men det ska inte ses som ett sätt att tysta dem, eller som ett häkte eller fängelse. Det är bara för att ge dem den chans som de ville ha; att tala med oss direkt.

   Hur många tror ni att de är, totalt?

   Det är svårt att uppskatta antalet som vill tillbaka till jorden, men mellan tjugofem eller femti, tror vi.

   Till sist, kommer ni att låta dem åka tillbaka?

   På det kan jag bara svara att vi har flera alternativ som vi jobbar på. Ett av dem, kan jag säga så här vid den här tidpunkten är att de kan åka tillbaka. Vi får se hur vi ska ta ställning till det här.

   Det här är roboten IQ150, direkt från Ministralen. Tillbaka till studion.

Då och då hördes signalen från Ministalen. Eftersom det inte kunde ses som en nödsituation, lagrade de informationen för att titta på den som en helhet, istället för fragmenterad.

Mich läste vidare om rymden och universum. Det var lättare, tyckte han, att läsa än att se på film. Filmen kunde komplettera boken med bilder och filmklipp, annars var det lättare i boken att läsa om en text flera gånger, tills att han förstod hela sammanhanget som helhet. Just för ögonblicket höll han på med universums förhållande till kvantfysiken. Det var inte helt enkelt.

Zanna hade fått sina papper att teckna på, dukar att måla med den nya virtuella varianten av färg som även gick att titta på fyrdimensionellt.

Hon byggde upp målningen från ingenting till någonting. Som motiv använde hon Andromedagalaxen. Hon började med det lättaste, som, gissade hon, var det svarta hålet i mitten av spiralgalaxen. Hon använde husets teleskop för att kunna se nyanserna i de olika skikten och fälten.

Hon hade lärt sig från en gammal anteckningsbok av Rudolf Frånlandsvind, som Rudolfs hustru Kristin hade låtit publicera i Breda Hjärnbruks eget förlag. Det förlaget som givit ut information om Dreva Bruk, järnhanteringen, vattenkvarnen och Svens bok om Christopher Polhem och hans mekaniska alfabet. Det var en av de få böcker som hon tagit med sig från Tellus.

Rudolf förklarade hur en målning i hans utställning ”Fyrar som blinkar” att han gick från det enklaste till det svåra. Annars var det frestande att redan i början komma igång med det mest intensiva i motivet. Han skrev om hur han lade upp en skiss först, med en bit träkol, för att sedan måla bakgrunden med en stillsam orange färg. Där själva fyren skulle vara, med sin blinkande lampa, lämnade han den vita duken som den var, för att få högsta effekten av motivets högsta ljuspunkt.

Fyren stod på en ö. Han hade en gång besökt Käringön på Västkusten och fyren där intill, Måseskär. Den hade han som ursprungsmotiv, för att så göra flera skisser, akvareller, oljemålningar och lite hastigare effekter i akrylfärg.

Då och då målade han lite av havet runt ön och såg till att havets vågor och färgernas nyanser, stämde överens med varandra. Som förebild använde han sig lite godtyckligt av August Strindbergs dramatiska målningar av hav och himmel.

Målningen som han beskrev var avbildad i slutet och på bokens omslag. Zanna tyckte att den var gammaldags expressionistisk, med lite inspiration av action painting, som Jackson Pollock.

Rudolf beskrev hur han använde sig av kontraster och komplementfärger. Han backade inte för att använda rött och gult i vågorna, för att öka kraften hos det ultramarinblå och pariserblått. Då och då blandade han ut pariserblått med titanvitt och lite gulockra, för att få fram en mer gråaktig nyans.

Zanna och Mich gick och lade sig, älskade en stund och bara njöt av deras kroppars intima närhet. Så somnade de.

Annonser