Ryktena går i Futurum.

Det märktes att folk blivit oroliga efter flyktingarnas försvinnande och tillintetgörelse. Det var kanske meningen från Ministralen att upphäva tron på att det gick att återvända till Tellus?

Mary, Joe, Zanna och Mich gick bort till transporten för att göra ett besök i Futurum. Flera rykten och samtal pågick samtidigt.

Ett var om den androgyna nyhetsandroiden. Flera av människorna trodde att det var för att visa upp det annorlunda, för att människorna inte skulle fastna i vanetänkande och homogenitet. Det var sådant som kunde hämma idéflödet av för mycket av anpassning och hämmande av känslor och upplevelser.

Det andra stora samtalsämnet handlade om flyktingarna:

   De gjorde det med avsikt, sa en upprörd man. Minstralen lät säkert spränga farkosten, innan de nådde Tellus och neoluddisterna!

En annan man förklarade att:

   Det här är för att inte tänka tillbaka eller se tillbaka, på samma sätt som neoluddisterna och nostalgisterna gjorde. Vi måste se framåt och se framtiden som något positivt och inte hotfullt eller främmande.

En ung kvinna sa:

   Är det tillåtet att föda sitt eget barn här, eller måste de printas ut av AndroArts maskiner?

   Det tror jag inte, svarade Zanna. Även här behövs ju naturliga barn, men kanske att det finns barnbegränsning? Vi får ju inte göra om samma misstag som på Tellus; att vi blir alldeles för många. Då kommer det att bli trångt, maten kanske inte räcker åt alla och hur gör man med barn som inte blir normala och välskapta?

   I så fall, tänkte Mich, kommer det också här att uppstå arbeten för människorna. Eller så kommer de att skapa barnmorskor och läkare, av robotar eller androider…

   Är de, sa Joe tillräckligt känsliga och förstående för vad barnet behöver och vill ha? De måste väl ha en inre förståelse för hur barnet kan känna sig? Om det behöver bytas på, äta eller bara vill ha värme och tröst?

   Det är väl Ministralen, sa Mary, som beslutar om det också. Att det kommer att födas barn, måste de ju ha räknat med!

Ryktena om att Ministralen kunde ha sprängt flyktingarnas farkost med flit, gjorde människorna upprörda och osäkra. Vad skulle det vara bra för? Kanske att de i Ministralen inte var så goda ändå, eller inte följde samma idéer som familjen Frånlandsvind haft en gång?

   Det förstås, sa en lite äldre herre, att Ministralen inte kan gå med på allting, bara för att verka visa, goda och snälla. Även de måste sätta ner foten ibland och visa att det finns gränser.

   Men, sa Mary, de kan ju inte bara avrätta dem som inte delar deras uppfattning om vad som är rätt? Är det så, bör de meddela oss det och förklara varför.

   Det kommer de, sa Mich, aldrig att göra.

   Varför inte, undrade Zanna.

   Det är för, förklarade han, ledarnas privilegium att inte förklara och söka bekräftelse från medborgarna. Det är också för att distansera sig från det offentliga livet. När de inte förklarar allt, slutar människorna snart att undra och ställa frågor.

   Men det, sa Mary, är väl inte bra? Det kommer ju att hindra människor från att tänka fritt och självständigt!

   Jag kan förstå, sa Joe, att alla i ett stjärnskepp, kan inte vara med och bestämma. Någon måste vara kapten och fatta de avgörande besluten, även de som kan uppfattas som kränkande eller orättvisa.

   Så, sa Mary, har de ju all information om hur vi tänker och vad vi tycker, från både centraldatorn och drömmaskinerna. Det är ett annat sätt att förhålla sig till den allmänna viljan.

De gick runt och fortsatte att lyssna vad människorna tyckte och tänkte. Långt ifrån alla var osäkra eller direkt negativa. Det bildades aldrig någon protestgrupp eller kommitté som ville ha svar från Ministralen. Alla var lite rädda för att någon ny konflikt skulle kunna uppstå. Hellre låta vara och bli mer defaitisk, än att kanske själv bli satt i karantän. Att säga sin innersta mening och protestera kunde ju inte betraktas som en sjukdom, eller?

Annonser