Samtal om Ministralen.

När de satte sig vid matbordet, var både Mich och Zanna i tankarna kvar i sina projekt.

Zanna hade gjort flera skisser av Andromedagalaxen. Det fanns flera olika skikt i galaxen, som hon kunde välja och vraka bland, eller utse bara något, mer karaktäristiskt för Andromedagalaxen och alla andra galaxer. Det fanns färger, nyanser, moln av stoff, eller gigantiska vita kurvor och svängar. De var självlysande, utan någon stor sol som utifrån reflekterades i deras ytlager. Skulle hon börja med att samla på sig flera skisser, eller göra en enda som skulle utgöra en enda version?

Mich hade bestämt sig för att än en gång söka kontakt med ellekarna. Hans fråga till sig själv var om drömmaskinen förverkligade kontakten, eller om det bara var ett önsketänkande och en önskedröm, från honom själv, till honom själv?

   Från det ena till det andra, sa Zanna, vad tror du, Mich, om Ministralen? Tror du att de har manipulerat flyktingarnas rymdfarkost, eller att det bara var en olyckshändelse, som berodde på människorna i farkosten?

   Jag vet inte riktigt, svarade Mich, vad Ministralen fyller för funktion? Är den en slags ämbetsverk, eller en administration för hela rymdsamhället?

   Jag tror att det är heltäckande.

   Varför visar de bara robotar och androider?

   De kanske består av robotar och androider, sa Mich. Nej, jag bara skämtar. Det förstås att det måste finnas människor som styr och bestämmer i hela rymdsamhället! Hur skulle det annars gå, om det var centraldatorn som håller igång allt? Som i Arthur C. Clarkes roman om ”Year 2001. A Space Odyssey”? Med rymdskeppets dator Hal, som blir knäpp?

   Nej, svarade Zanna. Det tror inte jag heller på. Det måste finnas människor där uppe, som har det sista ordet, om varje händelse. Men de kanske tolkar centraldatorns uppgifter fel, eller att datorn på något sätt förvanskar de fakta som de grundar sina beslut på? Hur vet de att datorn har rätt?

   Det, sa Mich, är nog den stora frågan inom cybernetiken. Kaptenen på fartyget samlar in uppgifter från besättningen, för att därpå fatta egna åsikter om hur de ska styra skeppet i framtiden.

   Ja, det är nog som på jorden. Hur visste vi då att politikerna valde den bästa möjliga lösningen? Det var ju folket som röstade fram politikerna i sann demokratisk anda, men tänk om de valde fel politiker, med fel ideologi eller utgångspunkt? Vems fel är det; politikernas eller folkets?

   Ja, det är väl samma sak där? Politikerna vill bli valda, därför presenterar de inför valrörelsen de lösningar som de tror att folket vill ha. Sedan, efter valet, kan politikerna komma fram till lösningar som de anser vara bättre, än de som de föreslagit, före valet.

   Då är det alltså politikernas fel, och inte folkets.

   Jag tror att det är som när vi inom neoidealismen bestämt oss för att resa ut i rymden. Kanske vi missat något av händelserna på Tellus och borde ha stannat kvar, istället för att fly fältet?

   Det kommer, sa Zanna, vi aldrig få veta.

   Vi måste lita på Ministralen.

   Ja, något annat val har vi inte. Uppror eller myteri skulle vara en katastrof. Vem kan fatta bättre beslut, än de som finns där idag? De har åtminstone överblicken. Det har inte vi, härifrån.

Annonser