Exodus nya fraktioner.

Det kanske är en effekt av människorna som flockdjur eller sociala varelser? De som ville stanna och de som ville gå.

I Exodus uppstod det grupper som trodde att Ministralen hade och gjorde rätt och de som var misstänksamma av naturen och önskade fler svar på sina frågor från högre ort.

Den grupp som försvarade Ministralen menade att även deras kunskaper och erfarenheter var begränsade, men att de ändå hade stöd från maskingänget och ellekarna. Ministralens anhängare kom att kallas för: ”minstralare”, medan antagonisterna fick öknamnet: ”utbrytarna”. Det gemensamma för båda grupperna var att de ville fortsätta resan bort till Vega och stjärnbilden Lyran. Ett alternativ som ansågs bättre och säkrare, var att styra kursen mot Kepler 186f.

Ministralarna höll fast vid att Ministralen, maskingänget och ellekarna visste vad de gjorde och var beredda på det motstånd eller de alternativa vägar de kunde bli tvingade att utnyttja.

Utbrytarna var mer inne på att forska i sådant som ljusets hastighet, maskhål och alternativa världar. Det fanns en annan slags motivation hos utbrytarna än hos utbrytarna.

Det uppstod inga konflikter eller motsättningar bland de två kontrahenterna, innanför ramverket, men med tiden visste var och en vad den andre hade för ståndpunkt.

Mich och Zanna var trogna ministralare, medan Joen och Mary kunde tvivla ibland och försöka förstå utbrytarnas tankegångar.

   Man kan, sa Joe, inte förkasta deras synpunkter och åsikter helt och hållet. Det gäller att hålla alla dörrar öppna. Tänk om de finner ett maskhål eller en alternativ värld, kanske genom att resa in i ett svart hål?

   Det hoppas jag verkligen inte att vi ska göra, svarade Mich. Det kan bli rena självmordet. Vi behöver tålamod och eftertanke, för att invänta Ministralens resultat. Vi kan inte välja förändringen för förändringens egen skull.

   Där, tror jag för min del, Mich, att du kan ha fel. Många av oss jordbor valde Exodus, utflyttningen och att ”Go Outspace” för att vi inte ville anpassa oss till neoluddismens bakåtsträvande värld.

   För den skull kan vi inte börja chansa och låta oss förföras av önsketänkande. Tänk om ett svart hål kommer att leda oss rätt, till en ny värld? Men, tänk om inte? Då har vi förlorat allt. Vi lider ingen nöd, där vi är. Det är möjligtvis lite tråkigt ibland, men då får vi hitta på nåt själva. Lite som barn när de har slut på fantasi och ber föräldrarna om råd och idéer om vad de skulle kunna hitta på att göra.

   Du Mich, vill du komma med och ta en match i basketboll? Den som lägger i flest bollar i korgen, vinner.

   Visst! Absolut! Ska bara byta till ett par lättare skor.

De lade ner sina motsättningar för att spela boll.

Mary hade suttit och lyssnat på dem. Vilket var viktigast; att framställa syre, eller att leta efter sätt att farkosten skulle kunna uppnå ljusets hastighet?

Hon visste att ju närmare en massa kom ljusets hastighet, desto större blev risken för att farkosten skulle bli mindre och försvinna. Mitt inne i ljuset skulle farkosten försvinna totalt.

Det var en religiös tanke, som förr, när människorna trodde att Gud var ljuset och att människorna, i dödsögonblicket, trädde in i en mörk tunnel, för att snart möta gamla släktingar och vänner och andra som hade dött, på andra sidan om tunneln.

Annonser