Mary trodde också på en ”space map”. Att det inne i människornas hjärnor fanns något som korresponderade mellan den yttre rymden i universum och den inre, i hjärnorna. Det var en vacker tanke, även om den kanske inte var sann. Det kunde finnas elektromagnetiska fält som påverkade människornas hjärnor, likt jordens magnetism hjälpte flyttfåglarna att hitta till exakt samma ställen i Sverige, som med tranorna vid Hornborgasjön, i närheten av Skara och Varnhem. Hon kunde till och med tänka sig spöken och annan vidskepelse som påverkan av hjärnans elektromagnetiska fält, eller något liknande. Mänsklighetens förmåga till att upptäcka och uppfinna var ännu inte slut och över. Inte ens dinosaurierna på sin tid, hade utvecklats evolutionärt bara på några årtionden. Evolutionen kunde sträcka sig bort över många generationer av människoliv. I böcker och filmer kunde en spekulera över hur människor eller vampyrer som Drakula levt i årtusenden, men var det verkligen det som människorna drömde om? Vad skulle det vara för fel med att nästa generation tog över? Var inte livet tillräckligt långt, när en förr bara levt tills man blev fyrtio eller ännu yngre? Det kunde väl räcka med att en fick uppleva ens eget barn växa upp, gifta sig och få barn och barnbarn?

Mary fantiserade om hur det skulle bli i Exodus när de väl kommit på hur de skulle kunna tillverka syre och vatten, inunder ramverket. Då skulle hon kunna ha en egen köksträdgård och odla rosor, tulpaner och gardenior. Hon skulle till och med kunna ha en egen fiskdamm, varifrån hon nu skulle få fiskarna? Kanske att Ministralen skulle kunna tillverka dem i de genetiska 3D-skrivarna, med utgångspunkt från fiskarnas stamceller, dna och rna?

Hon skulle kunna ha murgröna utanför husets väggar och kanske till och med se insekter, spindlar, trollsländor och kanske grodor?

Tills vidare fick hon nöja sig med de artificiella varianter av cyborger och elektroniska robotar och drönare som då och då sändes ut till medborgarna av SpåRätt och AndroArt. Mary hade läst i en digital faksimilutgåva skriven av Kristin Frånlandsvind om när hon lät bygga Tummens hemliga trädgård, utan för den gamla brukskyrkan, vid Dreva Bruk. Tummen, visste Mary, var Kristins hund, som varit en blandras av beagle och dansk-svensk gårdshund. De fanns inte längre avbildade och omskrivna i centraldators arkiv eller i hemmadatorn. De tillhörde numera den Stora Glömskans mörka hål.

Mary drömde om att själv kunna återskapa Kristins trädgård, med grottor, lönngång och hemliga gömmor där barn kunde leka ta fatt, kurragömma eller spela burken. Burken, kom Mary ihåg, var en lek där barnen ställde en gammal burk på marken. Ett av barnen hade som uppdrag att vakta burken. Så sprang de andra barnen iväg för att gömma sig. När det var så dags, skulle alla försöka sparka på burken, utan att den som var vakt upptäckt dem. Den som lyckades springa fram till burken utan att dess för innan bli upptäckt, hade vunnit. Mary hade själv varit ganska duktig på att vinna. Hon kunde hålla sig gömd länge för att så smyga fram från buske till husknut, för att till sist springa fram och sparka på burken.

Det var flera lekar hon hann med, innan de uppnådde åldern för Ryska Posten och Sanning och Konsekvens. Då, när de var nervösa, spända, uppspelta och blyga, för att göra den första fysiska kontakten med det motsatta könet. Mary hade varit mycket förtjust i en kille som hette Kent. Vart han hade tagit vägen sen, visste hon inte.

Annonser