En annan sak med Asimovs tre lagar inom robotiken, var att människor som på det viset skyddades från verkligheten av någon robot, skulle kunna förbli utan egna misstag och erfarenheter. Var det bra med en ”curlingförälder” som fungerade överbeskyddande och alltid sopade undan allt som kunde bli till ett problem för människan eller människorna? Hur skulle den världen se ut och vilka skulle det vara som bestämde, robotarna eller människorna?

För var gång som en människa upplevde ett problem skulle en dator, robot, automat eller annan maskin, fungera som en Gud eller räddande ängel, tills att hindret eller risken för en olycka, var undanröjt.

Det skulle väl om något betraktas som en destruktiv diktator i en diktatur? Den gode härskaren måste tillåta sina undersåtar att begå misstag, för att lära sig och erfara världen som den en gång varit.

Mich tänkte på hur det var i Exodus. Fanns det inte liknande tendenser från Ministralen där?

Visst var det bra att ingen kom till skada, eller blev sjuka. Men inte ens en gud kunde vara så god att ingen någonsin skulle kunna möta problem, sorger och besvär. Därför trodde Mich, eller hoppades att drömmaskinen också innehöll svårare problem, upplevelser och tillkortakommanden. Att bli besviken, förtvivlad eller nedstämd, tillhörde väl livet som ingrediens, lika mycket som att bli glad, överraskad och exalterad?

Mich kom att tänka på en annan science fictionbok: ”Enders spel” av Orson Scott Card. Också den senare omgjord till film.

Ender är en liten pojke som blir utsedd till barnsoldat, för aatt bekämpa fienden på en annan planet. Eftersom restiden är så lång från Enders hemplanet och fram till fiendens, måste barnen vara små, för att växa till vuxna, under resans gång. Ender har en träningsplatta som förser honom med problem som han ska lösa. Så tänkte sig Mich att drömmaskinen fungerade i praktiken, som en psykisk och mental träningscykel.

Drömbubblan i maskinen var något annat. Det kanske bara var Mich som kunnat samtala med ellekarna inuti drömmaskinen. Annars föreställde han sig sitt inre av upplevelser, minnen, erfarenheter och drömmar, som en lång tunnel, in i och bort från drömbubblans inre, ut i en verklighet som kunde påminna om fraktalmönster. Ju längre och djupare in en reste i fraktalen, desto mer förändrades den, inom samma mönster.

Skillnaden var att fraktalernas mönster återkom, medan i drömkulan var det olika kanaler i tunneln som vidgades, försvann, antingen över i det Stora Självklara, eller ner till den Stora Glömskan. Därifrån var det nästan omöjligt att komma ner, som att dyka ner i djupt vatten, utan att ha några yttre tyngder fästa vid sig. Problemet var att man skulle dras uppåt hela tiden, upp mot ytan och den självklara verkligheten.

Lewis Carroll, eller Charles Dodgson som han egentligen hette, skrev två böcker om Alice, i ”Alice i Underlandet” och ”Bakom Spegeln”. Eftersom Lewis Carroll var lärare i matematik i Oxford, blev hans bidrag till litteraturen en komplicerad drömvärld av paradoxer, truismer, tautologier och pleonasmer. I samtal som Alice förde med figurer som Hattmakaren, Marsharen, Hasselmusen, Valrossen, Snickaren, Humpty-Dumpty, Tweedledee och Tweedledum, Larven på svampen, Cheshirekatten, Hjärter Kung, Hjärter Dam och den Vite Springaren, lär hon läsaren till att tänka, fantisera och samtidigt ha roligt åt absurditeter och nonsens. Det var sådant som kunde vända uppochner på det Stora Självklara. Allt var inte så självklart ändå. En måste träna sig i att åka slalom mellan problemens portar. Att bara åka utför och kanske rakt in i ett träd, var ingen konst, kanske för en robot, men inte för en människa.

Nu var Mich varken någon robot, android eller andrart. Han var född och uppvuxen hemma hos sina föräldrar. De hade väntat några år innan de talade om för honom att han inte var som andra, var annorlunda och ingen människa, utan en ”andhryb”.

Vad det var för något skulle det ta tid för honom att förstå.

Det fanns inga böcker om andhryber och ingen människa verkade veta något om dem. En äldre man svarade:

   Andhryber finns nog inte, eller bara in fantasin. Det var ett rykte som uppstod, när Jim Legg och Adam Frånlandsvind startade sitt företag AndrArt. Det förekom då och då intervjuer ibland annat Enköpings Handels- och Sjöfartstidning. Det hände någon gång att artiklarna köptes upp av de stora drakarna, men det var sällan. Människorna då var de flesta neoluddister som inte var intresserade av högteknologi, digital teknik och automatisering. De förhöll sig avvaktande eller direkt negativa.

Annonser