Från babord till styrbord fanns det sändare som skickade iväg information om incidenter som kunde påverka flygningen från andra oväntade håll. Informationen analyserades och bearbetades av centraldatorn, men besättningen hade bemanning för att åtgärda något okontrollerat manuellt och spontant. Det var inte ovanligt att medborgarna ställde upp ideellt, när de inte hade något att göra, eller bara ville titta ut i rymden.

Transporten åt andra hållet fram mot fören var om möjligt ännu mer fylld av människor, än den som for iväg mot aktern och Futurum. Många hade, liksom de själva, utflyktskorgar med sig. Mich och Zanna hade som vanligt ätit sin alggröt och druckit surrogatkaffe och varsitt glas med näringsrik smoothie. Den smakade lite konstigt, men de hade upptäckt att de blev piggare av den.

De gick ut ur huset, utan att låsa ytterdörren. Varför skulle någon stjäla där, när det inte fanns något pengsystem och alltid möjlighet att beställa det en behövde från centraldatorn? Det fanns inget av värde som gick att omsätta, sälja eller köpa. Alla som var med kunde ses som en resurs.

När de stod, lite obekvämt i en av transportens mossgröna vagnar, kunde de se ut över Exodus landskap. Exodus var bara ett av ett antal liknande farkoster. SpåRätts administratörer hade lagt ut ett minfält med bevakningsfartyg för att hålla fienden borta. Visa av den förra gången, då ett av SpåRätts farkoster blev beskjutna av svartråttornas kapningsbilar så att farkosten exploderat, ville SpåRätt inte chansa en gång till. Det fanns risk för att svartråttorna eller andra neoluddister och nostalgister byggt egna varianter av rymdbilar, för att försöka med en kapning igen, eller förinta de hangarliknande rymdlandskapen. Allt för att tvinga de övriga flyktingarna till att återvända och återanpassas till den numera ödelagda planeten Tellus.

Landskapen såg ut som deras egen rymdby och hembygd, med planetarier och utrymmen för lekar och spel. Ytorna kunde påminna om åkerlappar eller sådana fält som fanns inritade på kartor, med färger av gult, orange, grått, engelskt tegelfärgat rött och ljust beige. Det gav de platta områdena en verkan av att vara större än de var, med förskjutningar och illusioner av perspektivet.

Medborgarna steg av lite här och var, från paternostertransporten. Vid varje hållplats saktade tåget ner för att alla bekvämt och utan risk kunde stiga av och på. De som steg på gick in i den främre delen av vagnen, medan de som skulle stiga av, gick ut ur den bakre delen. På så vis undvek de att krocka med varandra och uppehålla transporten i onödan.

Enligt det gamla mönstret från Tellus gick allt i cirklar. På styrbords sida gick den vanliga transporten. På babords sida kunde man med en annan slags transport se ut över rymden från tågets panoramafönster. SpåRätt var noga med att medborgarna skulle kunna uppleva, erfara och vänja sig vid rymden, som en vardag och snart ingå i det Stora Självklara. I Planetariet och utmed den andra transporten fanns planisfärer, stjärnkartor och fönster som var både panoramafönster och fungerade som förstoringsglasen i en kikare.

Annonser