De gick nerför en lejdare och gick genom ännu en metalldörr. Där inne var det tyst och lugnt. Fridolf forsatte:

   Det här är maskinrummet. Alla motorer, datorer och styranordningar fungerar elektriskt och elektromagnetiskt. Vi har också lärt oss att använda gravitationen, rumtidens fält och fotonernas rörelser. De små ljuspunkterna samlas in genom stora trattar som för dem vidare in till något som kan påminna om en gammaldags vattenkvarn som driver ett skovelhjul framåt. Där finns en generator som överför energin till motorerna. Vi måste använda flera olika energier för att hålla hela Exodus i rörelse. Det kan påminna om fusionskraft, vattenkraft och vindkraft. Det finns till och med flytanordningar, liknade fendrar, som fångar upp vågkraften när fartyget är i rörelse. Förhoppningsvis kan i vi i framtiden lösa gåtan med mörk materia, svarta hål, maskhål och ljus från stjärnor, galaxer och nebulosor för att nå målet i en accelererande hastighet. Ute i rymden kommer då och då förändringar från kyla till värme. Dessa vågor hoppas vi också kunna utnyttja till att surfa på, som om en skulle kunna färdas på lavaströmmen, magman, från ett vulkanutbrott. Vad är ni mest intresserade av i skeppet och rymdsamhället?

   Vi svarade Joe, Mary och jag, sysslar mest med vattenfrågan. Hur ska vi kunna förena syre och väte bättre för att få fram mer vatten här ute?

   Det är en viktig fråga, sa Fridolf. Det kan också finnas vatten eller is, i närheten av alltför kalla planeter som vi kommer att passera. Därifrån kan vi förhoppningsvis hämta vatten i större mängder. Vi forslar den till stora tankar där den först analyseras, för att därpå omvandlas till vatten. Under smältningsprocessen kan det uppstå energi som vi ska forska i, om inte den också kan bli till energi?

Annonser