Andhryberna på jorden.

Andhryberna var, till skillnad från människorna, varken egocentriska individualister eller konformistiska kollektivister. Deras främsta uppgift var att sudda ut hela mänsklighetens historia. Allt av arkeologi, antropologi, etnologi, arkitektur och mänskliga påfund i den Stora Glömskan och det Stora Självklara. Inte ett spår efter människorna skulle finnas kvar, när de var klara.

Det tog sin tid. Träd och annan vild växtlighet måste sparas. Allt det som var sått, planterat och utformat av människor rensades ut och hamnade i gödselhögarna. Det var sådant material som kunde användas i nytillverkade rymdfarkoster, till kompositmaterial, metallhantering och nödvändiga mineraler åt resenärerna och invånarna.

Andhryberna måste gå försiktigt fram, för att inte skada insekter och annat som överlevt det allra sista kärnvapenkriget. Det kunde även finnas andra levande varelser som på något sätt varit skyddade mot molnen och vindarna med radioaktivt damm. Eller så kunde det uppstå nya mutationer som genomgick faser av missfall, missbildningar, cancer och andra sjukdomar, men som ändå klarade av att återgå in i evolutionen. Dit hörde inte människorna bland neoluddisterna. Mänskligheten på jorden var utrotad för alltid. Det hade sagts att halveringstiden för det förbrukade uranet och dess radioaktivitet var på cirka hundratusen år. Därför var det osannolikt att andra utomjordingar skulle landa och bosätta sig på Tellus.

Andhryberna var allt igenom självständiga, oberoende och altruistiska. Det bekom dem inte att de en dag skulle dö. De var inte självdestruktiva och var påverkade av en överlevnadsdrift i det lilla, men i större sammanhang var de som forna tiders soldater, som offrat sig för sitt land och dess befolkning. För att överleva måste andra dö.

Det fanns tillfällen då andhryberna gick hårt fram, för att skövla och riva upp allt det som hade varit för människornas behov. Vid andra tillfällen var de mycket försiktiga och omsorgsfulla, för att inte skada det växt- och djurliv som fanns kvar. Djuren var ju också beroende av att ha någonting att äta. Projektet kallades allmänt för Noas Ark, eftersom arken även innehållit djur. Det var tur att arken var så stor eller djuren så små att alla fick plats, från minsta bakterie till största elefant. Andra större djur som hajar och valfiskar klarade sig nog i havet, efter syndafloden.

Andhryberna skulle återställa allt på Tellus till den förhistoriska tiden, innan människorna började bygga hus, odla och skapa. Allt det måste på nytt bli till den natur som funnits innan människorna börjat tillverka och använda verktyg. Varför var detta så nödvändigt?

Annonser