Förord till den tionde och sista boken om Familjen Frånlandsvind i de tio böckerna med den gemensamma titeln:

”Resan in i den framtid som flytt”.

I det näst största sammanhanget sträcker sig handlingen från Göbekli Tepe i det nuvarande Turkiet, fram till Dreva Järnbruk och Breda Hjärnbruk, utanför Enköping och några mil bort från SpåRätt Star City of Stockholm. För att ingå i SpåRätt Star City of Scandinavia, SpåRätt Eurasia, snart också SpåRätt Australasia och SpåRätt Intergalactica, där också planeten Ellek, vid stjärnan Vega i stjärnbilden Lyran, ingår.

Det allra största sammanhanget, ofta relaterat till en ”Gud”, ibland personlig, ibland opersonlig, är fortsatt evigt och oändligt. Universum, universa eller multiversum är alltid evig och oändligt, bortom alla begränsningar och ramar. Vilket borde bevisas.

Den historiesyn som funnits förut, kunde inte bli till något nytt. Om ett världskrig där alla stridande använde kärnvapen för att besegra, oskadliggöra och förinta varandra, kunde mycket lite av det som funnits fram till dess, återuppstå och återkomma. Mänskligheten skulle kunna klara sig och överleva, men inte längre på jorden och planeten Tellus.

Inte ens ett avtal, löfte eller försäkran om evig fred, vapenstillestånd och att ingen skulle tillverka några kärnvapen eller andra förintelsevapen, skulle vara en garanti för att alla tänkbara härskare i framtiden skulle hålla ord. Fanns väl kunskapen om hur sådana helvetesmaskiner kunde tillverkas, ökade också risken för att de åter kunde användas.

Det var därför som neoidealisterna, SpåRätt och stjärngänget satsade på Exodus och utvandringen ut i rymden. Deras lösning var att bygga enorma, hangarliknade, rymdlandskap som för en lång tid framöver, skulle bli människornas hem och hembygd, ute i det universum som Tellus, Solsystemet och Vintergatan ingick i.

I avslutningen av den nionde boken uppstår en kollision. Hur ska människorna i farkosten Exodus överleva den?

Annonser