Det stora hålet.

Ryktet spred sig snabbt i Avarlant och över Exodus. Eftersom Argonautica låg dockade till varandra, kunde invånarna ta sig över till varandra fartyg. Det var en rolig händelse, mitt i katastrofen. Kollisionen visades flera gånger, när den filmats av webbkameror i fören. Ministralen redovisade hur olyckshändelsen skett och hur meteoriden rammat Exodus. Det var ett utmärkt ögonblick för administrationen att visa och förklara vad medborgarna skulle göra vid en liknande situation. Eftersom Exodus i olyckan hade förlorat tre invånare, blev det lotteri om vilka par som skulle tillåtas föda tre nya barn, efter att bristen hade uppstått.

Robotnissarna arbetade dygnet runt. Argonautica upplät sina robotnissar att ta över, när någon av Exodus egna lämnades in för smörjning, översyn och reparation. För de vidare ytorna printade 3D-skrivare ut cementglasväggar och panoramafönster. När inte varken robotnissarna eller skrivarna kom åt, fortsatte byggnadsdrönare att lasta av containerdrönare med balkar och stag. Arbetet gick fort, men allt behövde tid till att torka och stabiliseras. Hellre att ligga still en längre tid, än att riskera ännu ett haveri.

Under tiden kunde de två rymdlandskapens invånare dansa, spela basket, volleyboll, schack och monopol mot varandra. Ändå var det ingen som ville byta landskap, nu när de lärt känna sina grannar och hembygd. Landskapen var byggda identiska, men artister som Cassandra och andra, hade varit med och konstruerat skulpturala former av glas, plast, keramik, imitationer av ädelstenar och pärlor. Dessa stod utställda lite här och var. När de stått en tid på samma plats, var det lätt för robotnissar och drönare att byta plats och flytta runt dem. När någon av dem kändes för välbekant och tjatig, var det lätt för Cassandra och hennes kollegor att bryta ner den kasserade för att göra något nytt av samma material.

Cassandra arbetade ju också med sin tanke om att skulpturerna skulle verka levande, byta former och andra egenskaper.

Annonser