Efter en lång stund gjorde de ett uppehåll. Fridolf Bölja sa:

   Jag undrar… Har vi inte setts nånstans förut?

   Jo, det tror jag med. Det fanns massor av mätinstrument, visare, klockor och annat som jag inte visste vad det var. Det var en kvinna med också… Javisst! Zanna! Zanna Topp! Då heter jag Mich! Michel Cerné, tror jag.

   Angenämt, Mich.

   Kul att träffas!

   Vad gör vi här då?

   Var är Zanna? Var inte hon med mig hit?

   Jag skulle spela trummor, så hände nåt. En stor skräll.

   Ja, det ser ut som om det här rummet har en ovanlig form. Hopknycklat.

   Var vi inte ute på en resa, nånstans långt bort?

   Jo, just det! Till ellekarna!

   Vad är de för ena, ”lekarna”?

   Vi kontaktar dem för att de ska hjälpa oss.

   Med vad då?

   Ute i rymden.

   Vad gör vi här då? Menar du att vi just nu befinner oss ute i rymden?

   Ja, jag tror det.

   Vi fortsätter att bulta!

De fortsatte tills att händerna fått blåsor och armarna kändes som gelé.

De hade nästan givit upp, då de hörde bultningar tillbaka. De vaknade till liv och bultade och slog. Det dröjde ett tag. Så hörde de en borr som borrade i ena skottet längst in i rummet.

Borren fortsatte och det värkte i öronen på Mich. Så öppnades ett litet hål:

   Vem där, sa en röst.

   Det är jag, sa Fridolf Bölja, och Mich… Michel Cerné.

   Vi kommer snart att hjälpa er, men robotnissarna måste sventsa upp det här skottet först. Vi har råkat ut för en kollision. Med vad, vet vi inte.

De kunde höra en skärbrännare, svets eller en vinkelslip. De höll sig borta från skottet om det blev för hett eller om det skulle spruta in svetsloppor genom hålet som långsamt öppnade sig.

När de kom ut, tackade de sina räddare. De fick filtar om sig och något varmt att dricka. Inte för att de frös eller kände sig kalla. Det var mer omtanken som gällde, men också behovet av vätska.

De fick snart veta vad som hänt. Exodus hade krockat med vad man trodde var en stor meteoroid. Robotnissarna kom snart på plats och åtgärdade det som blivit en öppning i fören, med provisoriskt plastglas. Nu väntade besättningen på att rymdlandskapet Argonautica skulle komma för att hjälpa dem utifrån med större tekniska redskap, liftar och material.

Det var några i besättningen som tyvärr hade omkommit, men de flesta hann ta skydd när meteoroiden bara befann sig några tiotal meter bort. Det skulle ta ett tag innan Exodus kunde resa vidare. Allt på kommandobryggan måste återställas till hur det set ut innan kraschen. Med en rymdbil kunde räddningsmanskapet föra hem Mich till Zanna. De kramade varandra och Zanna lade Mich på sängen, medan han berättade om vad som hade hänt.

Annonser