Mich och Zanna höll sig avvaktande och tysta. Ingen av dem hade några avsikter att lämna Exodus. Det hade däremot Joe och Mary:

   Ja, det vore, sa Mary, kanske inte så dumt att återvända till jorden, medan en fortfarande kan?

   Funderar ni på det, frågade Zanna?

   Vi är, sa Joe, lite villrådiga. Tänk om vi aldrig kommer fram? Att vi blir sittandes här ute i den kalla rymden, för att plötsligt träffas av en asteroid, eller åka in i ett svart hål?

   Den risken finns på Tellus också, sa Mich. Det kan komma nerdimpandes en jättesten, eller att det lossnar nåt från Solen?

   Ja, men det händer ju ytterst sällan, sa Mary. Då kan det lika gärna bli en ny istid!

   Tror ni, undrade Zanna, verkligen att Tellus finns kvar? Att ni fortfarande kan bo och leva där, trots kärnvapenkriget och miljöförstöringen?

   Javisst! Kan andhryberna, så kan väl vi?

   Men de, sa Mich, kanske är utformade på ett annat sätt, än människorna?

   De andas väl ändå syre, och inte koldioxid, sa Mary med övertygelse i rösten.

   Om jag vore ni, sa Zanna, skulle jag hellre stanna kvar är i Exodus.

   Vi får väl se, men, sa Joe, det barkar nog åt att vi reser…

   Tänk bara på vad som hände med de som gav sig av i livbåten. De kom ju aldrig fram, ner till jordens yta?

   Nej, svarade Joe, men de gick ju ner för brant. Det måste ju inte vi göra.

   Har ni, undrade Mich, kommit i kontakt med nån sån där cell?

   Ja, vi har en själva. Vill ni va med?

   Nej, vi stannar hellre på Exodus.

   Vi har dessutom fått hjälp från ett helt oväntat håll. Igår, berättade Mary, fick vi ett meddelande från Ministralen, undertecknat av Baltazar Vaduvill, att de har en plattform i reserv, som vi skulle kunna använda?

   Hur visste han det, frågade Mich.

   Vet inte, sa Mary, men spelar det nån roll? Huvudsaken är väl att vi kommer iväg, med eller utan Ministralens tillåtelse!

   När ska det bli av då, avresan?

   Vi hoppas att det bara dröjer några dar. Kanske om tre dar, eller om fem. Det får vi se.

   Vad ska ni göra med huset och alla era saker?

   De lämnar vi kvar, ifall att vi återvänder. En vet ju aldrig.

   Ja, sa Mary, kommer vi inte tillbaka, finns det andra som behöver huset. Nån ung familj med barn? De kan gärna ta över våra saker, dem som vi inte kan ta med.

Annonser