Så här är det, sa en äldre man med en begynna.de flint: Den hela saken handlar om att Ministralen vill, på längre sikt, ersätta oss människor, Homo sapiens sapiens, med andhryberna. De bara väntar på rätt tillfälle?

   Varför skulle de vilja göra det, undrade Mich försiktigt.

   Jo, jag har funderat över det där, sa mannen. Det är så här: Vi människor lever ett så kort liv. Vi har flera gånger blivit lovade att våra genbankar ska bytas ut, för att vi ska kunna leva längre, i minst tvåhundra år. Har inte ni hört det också, nånstans ifrån?

   Nej, sa Zanna. Det där har vi inte hört. Det måste vara nåt nytt, eller som vi missat. Varför skulle människorna alls följa med? Då kunde ju SpåRätt lika väl låtit äggkläckningsmaskinen föda fram andhryber direkt, eller?

   Jo, sa mannen. Så tänkte jasg med, ett tag. Vad ska de ha oss människor till, tänkte jag.

   Och vad kom du fram till, undrade Mich.

   Jo, jag tror att det är så här: Vi människor är som de träd som trädgårdsmästaren ympar in de nya skotten i. Skotten, de som i framtiden kommer att bära frukt, blir andhryberna. Vi är bara ett mellansteg, för att andhryberna ska nå fram till en ny planet. Så länge som vi behövs, kommer Ministralen låta oss fungera som vanligt. Tills en dag, så…

   Vad händer då, frågade Zanna. Ska de ta livet av oss, allihop?

   Kanske, sa mannen. Kanske inte. Jag vet uppriktigt sagt inte, men en kan befara det värsta.

   Ska de bara dumpa oss ut i rymden då?

   Så du menar, sa Mich, att vi människor bara behövs för att para oss med andrarter och så ge stamceller att odla i äggkläckningsapparaterna?

   Ja, för att så föda upp andhryberna i kuvöser. Det är det jag tror.

   Men alla människor då?

   Tänk efter, sa mannen allvarligt. Vart ska alla andhrybbarn ta vägen?

   De blir nog kvar i barnhemmen, om det blir så?

   Eller så låter Ministralen kastrera oss psykologisk, för att vi sen ska bli fosterföräldrar till andhryberna.

   Det låter mycket komplicerat, sa Mich. Finns det verkligen utrymme för allt det här, i Ministralen och Futurum?

   Det, sa mannen, kanske inte behövs hända här uppe på plattformen. Det kan lika väl ske i ett utrymme under? Det vet vi ingenting om och kommer säkert aldrig få veta, än när det är dags.

   Varför skulle de då ta med människor alls? Vore det inte bättre att skapa andhryberna redan på Tellus, för att sända ut dem i rymden?

   Det är snarare en logistisk fråga. Neoidealisterna ville bort från Tellus. SpåRätt och deras föregångare var redan på väg bort från en planet som ändå, förr eller senare, skulle gå under. Andhryberna behöver ju både en andrart och en människa för sin tillblivelse.

   Men var finns alla andrarterna här? Varför möter vi dem inte varje dag?

   De kanske finns i Ministralen, vad vet jag?

   Varför låter de människor överge Exodus, om de behövs?

   Jag tror att de i sämsta fall vill ha dem som är samarbetsvilliga. I bästa fall de som kämpar för att överleva och, nångång i framtiden, komma fram till den nya hemplaneten.

   Det låter intressant, men det du tänkt ut har en brist.

   Vad är den då?

   Ursäkta mig, sa Mich, men det låter efterklokt, eller som en efterkonstruktion. Det är för logiskt, för entydigt och för medvetet. Kan inte, som av en slump, det ena tillfället leda till nästa?

Annonser