Konsten var att invänta rätt tillfälle, så hoppas på det bästa. Bergsbestigarna av Mount Everest och grannberget K2 kunde bli tvungna att vänta in det rätta tillfället i dagar och nätter. Snöoväder uppstod plötsligt och tillfälle till att bestiga toppen måste ske före klockan två på dagen, sedan blev det mörkt och svårt att se vart en skulle sätta ner sina fötter.

Mount Everest kallades också för ”Världens Tak”. Det var den högsta punkten, därefter återstod rymden och de övriga avlägsna världarna.

Nästa anhalt var när Sovjetunionen, med kosmonauten Jurij Gagarin reste ut i rymden. Nästa var när Apollo 11 landade på Månen och Neil Alden Armstrong, den 21 juli år 1969 som första människa satt ner sin fot på Månens yta. Så delade Ryssland och USA på ISS, den internationella Space Station.

Människan och mänskligheten stod inför ett nytt språng, med ena foten i rymden, för att på nytt våga sig ut i det okända. Från marken kunde alltfler resa med flygplan över hela världen. I Jules Vernes roman ”Jorden runt på 80 dagar”, var det senaste rekorden bara på någon timme.

Frågan var: Hur långt kan en komma? Hur mycket kan en veta? Så långt en kunde komma, fanns det alltid någonting annat okänt bortom det. Något slut skulle mänskligheten inte, med den bästa förmågan och de största resurserna, ändå aldrig få veta allt. Till och med vetgirigheten hade en bortre gräns. Men fantasin var gränslös, för den som kunde behärska den fullt ut.

Någon skulle alltid bli först. Någon annan skulle bli sist, beroende på åt vilket håll mänskligheten var på väg. Någon skulle alltid kunna hoppa högst eller längst. När de naturliga krafterna och musklerna inte längre räckte till, förstärktes de med steroider, hormoner, kosttillskott och andra droger. Tävlingsarrangörerna gjorde om varje idrottsgren till två; en utan droger och en med. Tävlingsreglerna ändrades. Dräkterna blev tunnare och smidigare. Skorna gav bättre stöd, lättare material och bättre friktion. Var det utrustningen eller människan som gjort den avgörande prestationen?

Med den nya cyborgtekniken kunde musklerna förstärkas med maskindelar. Benen kunde likna gräshoppornas. Rörelseapparaten utvecklades med servostyrning och hävarmar. Kroppen koordinerades med datorer och robotar, utlösta av hjärnans signalsystem, ut i ryggraden och till fingerspetsar och tår.

Varje nytt system och mönster innebar en ny utmaning, tills att nästa steg blev möjligt.

De sensationslystna mediemakarna krävde högre prestationer och ställde orimliga krav. Publiken hängde med, eftersom det ansågs möjligt att alltid komma lite längre till, framåt eller uppåt.

Det blev, in i framtiden mer av neoluddisternas vilja och förmåga, när neoidealisterna satsade sina resurser på att komma bort från den allt ogästvänliga planeten Tellus. Att vinna en tävling var inte detsamma som att erövra ny mark, överleva och existera i samvaron med omgivningen. De krafter och möjligheter en kunde använda för att bli segrare bland de sina, var ekonomiskt och realistiskt bättre att nyttja till det verkliga livets utmaningar. Det var familjen Frånlandsvinds idé som fördes vidare in i neoidealismens tankar om framgång och framsteg. Den tanken fanns omedveten i neoidealismens linjära syn på livet, jämfört med neoluddisternas cirkulära. Det var som att springa runt i en cirkel, jämfört med att tävla från en startplats till ett slutmål. Slutet angav en ny början.

Exodus invånare och resenärer var ännu inte övertygade om att resan bort från Tellus var det enda riktiga. Så länge det fanns men möjlighet till att ana ett ljus i mörkret till att återvända, bestod den tanken som ett verkligt alternativ.

Därför kunde det vara så att Ministralen och SpåRätt sänt iväg de som ville tillbaka, för att statuera exempel. Det dröjde inte länge förrän Ministralen rapporterade och visade bildbevis på att den senaste ivägsända plattformen, den som Joe och Mary var med på, hade stannat upp i ingenstans, i brist på bränsle. Det spred sig en sorg och en förtvivlan bland medborgarna. De enda de hade var tron på att redan framåt skulle bli lösningen på alla deras förväntningar och problem.

Annonser