Exodus i rymden.

Rymden kunde vara den starkaste upplevelsen av den totala friheten, men vad var den, utan minsta motstånd? Var det inte just ansträngningen att komma bort från eller ut ur begränsningarna som gav den verkliga friheten?

När rymdlandskapet, biosfären, vecka efter vecka om månad efter månad reste på sin oändligt långa färd ut i det som tyckes vara detta ingenstans, kunde upplevelsen vara lik den som besättningen på Columbus fartyg Sankta Maria upplevt när de varit på väg mot okänt land. Innan de visste att det skulle finnas någonting där långt där borta.

Så hade både människor och andra djur färdats många gånger om i historien. Det mesta av upplevelser och minnen hade senare hamnat i den Stora Glömskan. Hur många gånger hade människor förklarat att: ” -Aldrig mer!”

Tills att någon annan äventyrlig, dumdristig våghals gjorde ett liknande språng ut i ingenstans. Vargarna hade vandrat uppåt Berings sund, Nordpolen, Grönland och Alaska, för att finna nya bytesmarker och klimat. Människa och Varg hade följts åt genom livet på jorden. De sista åren på jorden hade så gott som alla vargar blivit dödade och utrotade.

Den 29 maj år 1953 besteg Edmund Hillary och sherpan Tenzing Norgay, Mount Everest. Varför, kan man undra? Med deras dåtida och primitiva utrustning, var det verkligen en prestation. De senaste åren hade turistnäringen låtit bygga ett lyxhotell på toppen av berget, med en lift som ständigt gick upp och ner. För säkerhetens skull och för att förhindra eventuella väderomsvängningar, lät man bygga in liften i en tunnel med kraftiga fönster. I sann demokratisk anda kunde nu både barn och pensionärer bestiga toppen och bli hjältar i sin egen drömvärld.

De riktiga entusiasterna, äventyrarna och puritanerna tyckte förstås att detta var fusk och bedrägeri. De hade ju aldrig mött de sanna upplevelserna, mellan liv och död, av snöstormar, ismassor, laviner och plötsliga väderomkast. De hade däremot själva ingenting emot den dyraste, bästa och säkraste klätterutrustningen av vindtäta tält, dunsovsäckar, frystorkad mat och en och annan flaska med konjak.

De nya äventyrarna var de som följde med i SpåRätts första stjärnskepp, bort mot Lyrans stjärnbild, stjärnan Vega och planeten Ellek. De som med säkerhet aldrig skulle återvända till Tellus, Solen och Solsystemet. 

Annonser