Åter till drömmaskinen.

Mich fann det oroande att Zanna upplevt en mardröm i drömmaskinen. Vad kunde utlösa den och varför?

I William Shakespeares pjäs ”Stormen”, där Prospero talar om ”det stoff som drömmar vävas av”, hade det funnits vilda spekulationer om varför människor och djur drömde. Var det bara ”hjärnsvett”, eller kunde drömmarna ha ett djupare innehåll och en betydelse utöver upplevelserna i vakenhetens vardagsverklighet?

I en dystopisk tolkning av SpåRätt, Ministralen, Exodus och drömmaskinerna, kunde de fungera som hjärntvätt, avlopp, filter, bearbetning av minnen, fria associationer, budskap från det undermedvetna, spådomar, sanningsdrömmar och klara drömmar. Det sades att nedstämda människor drömde påtagligare och intensiva drömmar, än de som höll i gång med motion, mediciner eller en normalt god hälsa. Det kunde vara därför, liksom med uppåtdrogerna, att bevara invånarna i en psykisk balans, stabiliserande.

Drömmaskinen var ju i sig begränsad av sitt rektangulära ramverk, med alla bollarna i, som påverkade och påverkades av drömmarens hallucinationer. I drömmen kunde människorna återuppleva världen och livet på jorden, utan bild, texter eller annan information. När upplevelserna och händelserna, likt en isoleringscell eller i en mörk källare, avtog i styrka och innehåll återstod minnen från barndomen och ungdomen. SpåRätt var tidigt medvetna om detta problem och fann lösningen i Planetariet, med väl utvalda lösningar av existentiella, andliga och teoretisk möjliga alternativ och visioner. I Planetariet fanns det tillgång till kontakt med andra människor, som var nödvändigt för ett flockdjur som hellre föredrog att leva i grupp, än i ensamhet. Där kunde de dela med sig av tankar och sinnesintryck. Sådant som kunde bli till ”det stoff som drömmar väves av”.

De minsta partiklarna i den kända fysiken, kvarkarna, kunde finnas tillsammans med ännu mindre element som kunde vara de som förde kommunikationen vidare, mellan Mich och ellekarna. Kunde kvarkarna hoppa runt beroende av iakttagarens uppmärksamhet, skulle inte en drömpartikel kunna finnas i två från varandra avlägsna hörn ute i den yttre rymden, där mikrokosmos allra minsta beståndsdelar sammanstrålade med makrokosmos allra största?

Drömmaskinen skulle kunna fungera som en mötesplats, mellan de två motsatta världarna, liksom motsatserna dras till varandra. Det fanns en teori om att universum var böjt. Åkte en rakt ut i en riktning, kom en förr eller senare tillbaka från det motsatta hållet. Reste en in i mikrorymden, skulle en förr eller senare komma ut i makrorymden. Där emellan fanns drömmarna. Detta, insåg Mich, var naturligtvis en mycket mer komplicerad modell, än att drömmarna bara bestod av hallucinationer av intryck från dagen innan.

Annonser