Avdriften.

   Det är Ministralen som anropar alla medborgare i Exodus. Vi kan inte förklara det riktigt ännu, men vi i Exodus har kommit ur kurs. Hur mycket vet vi inte ännu, då våra digitala instrument visar på att vi fullföljer samma kurs som tidigare. Med mera mekaniska metoder och jämförelser av avstånd till stjärnor och galaxer på nära avstånd, kan vi däremot konstatera att Exodus hamnat på en avdrift. Vi kommer snart med nya meddelanden om detta. Det finns inget skäl till oro eller panik. Allt förblir som förut. Vi här i Ministralen tackar för er uppmärksamhet och återkommer så fort vi vet något mera. Klart slut.

Alla passagerarna som befann sig i Futurum stod stilla och inväntade något nytt, tills att spänningen trappades av.

   Vad innebär det här, undrade Alex. Avdrift, från vad då? Hur kan de hålla en kurs utan att veta var vi ska? Hur långt har vi hunnit i så fall? Hur långt har vi kvar? Det är det ingen som har berättat för oss!

De gick fram till en informationsdisk och frågade en kvinnlig android som stod där:

   Ursäkta, frågade Cloe. Vi skulle vilja veta vilken kurs vi har haft, innan avdriften? Vart är vi på väg och hur långt har vi kommit?

Androiden hade en namnskylt på sig. Hon kallades visst för: ”Fanny Linder”:

   Det, sa Fanny Linder, är alls ingen hemlighet, men det kan vara svårt att förklara, utan tillgång till mer avancerad teoretisk fysik och matematik. Vi befinner oss i en kurva som ser ut som ett rakt streck. Exodus genomgår en längre kurva som i varje punkt ser ut som en rak linje ut i ingenstans.

   Hur långt, frågade Alex, har vi kommit på vägen och hur mycket har vi kvar?

   Om en föreställer sig en trettio centimeter lång linjal, har vi passerat cirka tio centimeter, alltså en tredjedel. Om frågan vart vi är på väg, kan jag tyvärr inte besvara. Det är en hittills obesvarad fråga från Ministralen. Detta för att inte förvirra medborgarna, om resultatet inte blir det förväntade.

   De har alltså funnit en planet som motsvarar Tellus?

   Det kan jag inte svara på, sa Fanny Linder. Det förblir en hypotetisk fråga. Naturligtvis hoppas och räknar vi med att vi vid resans slut kommer att vara framme till en sådan planet. Några fler frågor, annars får jag tacka för ert förtroende.

Ett annat något äldre par var framme till disken och Fanny Linder gick fram till dem. Det var tydligt att hon ansåg deras fråga som besvarad.

De hade inget annat att göra än att fortsätta rundvandringen i Exodus. Utifrån var det svårt att bedöma hur många våningar det fanns i Futurum. Det såg ut som byggnaden fortsatte ända upp till ramverkets tak, antagligen för att Ministralen kunde ha ännu en kommandobrygga där, med alla de tänkbara redskapen och instrumenten.

Alex, Cloe, Zanna och Mich åkte uppför ett rullband till andra våningen ovanför markplanet. Där pågick det flera utställningar om allt möjligt. Kanske ett försök från Ministralen till att besvara frågor och verka inspirerande till att söka mer information.

De valde en utställning om kreativitet och förmågan till att förverkliga nya uppfinningar.

   Det här kan va nåt för oss, sa Alex.

De gick runt och tittade på de olika skärmarna och montrarna. Zanna hade förväntat sig föremål som funnits på jorden, men de hade nog förpassats till den Stora Glömskan. Bilderna föreställde de mest egendomliga objekt och föremål, med beskrivningar och förklaringar som mest kunde påminna om nonsens och absurditeter från engelska författare och poeter som Lewis Carroll och Edward Lear. Varken Mich eller Zanna kände till dem tidigare eller förstod vad de betydde.

   Vad ska det här vara för nåt, frågade Zanna.

   Jag tror, sa Mich, att det är till för att frigöra oss besökare från konventionellt tänkande och det Stora Självklara. SpåRätt ger oss inga lösningar, eller så är det som finns på bilderna och står i texterna, förklaringen i sig.

Annonser