Alternativa eller parallella världar.

   Vad, om jag får fråga, sa Zanna, skulle sådana samhällen och städer innebära för oss, Mich och mig?

   Har detta, undrade Mich, något med avdriften att göra?

   Du är snabbtänkt, Mich, sa Fanny. Det kan ha med avdriften att göra, men inte nödvändigtvis. En kan väl säga så här, att nya visioner om framtiden kan leda till alternativa eller parallella tillstånd eller världar?

   Sådana som ni, sa Mich, antar ska uppstå i drömmaskinerna?

   Ja, det var så vi hade tänkt oss. Nu står vi inför en kris som vi söker den bästa lösningen till. Därför ber vi om er hjälp.

   Jag tror, sa Mich, att jag förstår. Är inte visionen samtidigt en illusion, om den inte visar sig överensstämma med verkligheten sådan som vi uppfattar den med våra sinnes?

   Mer exakt, svarade Fanny, kan en nog inte formulera det. Medborgarna behöver förstärkas i visionen, eller illusionen, om att det finns en värld och en planet där borta som vi i framtiden kan expropriera och omforma till vår egen.

   Bara det, sa Zanna, att ni inte har funnit nån sån planet, ännu.

   Så kan man också säga, sa Fanny.

   Det påminner igen, sa Mich, om drömmaskinerna. De tar väl varje dag med oss på utflykter i såna illusioner, för att vi alla ska hålla ångan uppe?

   Ja, det är, som ni säkert redan har förstått, centraldatorn som framkallar bilder, ljud och andra upplevelser, i drömmaskinen.

   Hur fungerar de då, undrade Mich.

   Ja, ungefär, svarade Fanny, att tankar, känslor, sinnesintryck och upplevelser, omvandlas till hallucinationer i drömtillståndet. Det mesta är, medvetet eller omedvetet, påverkbart, inifrån eller utifrån. Det vet ju var och en som fortfarande ligger och sover och drömmer, att en går på toa eller svarar när telefonen ringer. Men när behovet att gå på toa ökar eller telefonen fortsätter att ringa, inser en att en fortfarande ligger kvar där, utan att ha rört sig ur fläcken. Signalerna har gått fram, men ännu inte väckt en ur drömtillståndet.

   Styrs detta, frågade Mich, menar du, enbart av sinnesintryck utifrån?

   Nej då, sa Fanny, de kan också styras av tankar. Tankar och känslor möts nånstans där inne i hjärnan, för att bilda upplevelsen av en mening eller en betydelse.

   Det här, sa Zanna, är alltså vårt egentliga uppdrag; att tillverka drömmar som ger visioner av den okända planet som vi är på väg till, eller inte.

   Ja, svarade Fanny, lite krasst och cyniskt, men så är det.

   Kan inte, sa Mich, SpåRätt göra det själva? Det är väl det som de är allra bäst på?

   Problemet är, sa Fanny, lite innanför sekretessens gränser; är att de faktiskt inte längre vet eller minns. De vet, har de förmedlat till oss, att du, Mich, är kunnig i Frånlandsvinds berättelser, utsagor och hypoteser.

   Är det allt, undrade Zanna, som vi ska göra? Utarbeta nya visioner för att sätta in dem i drömmaskinerna? Det verkar inte så svårt, eller hur?

   Nej, sa Fanny. Det är långt ifrån allt. Som jag sa förut så lider vi brist här i Ministralen. Alla är vi syntetiska och artificiella. Vi behöver er, som andhryb och människa. Sådana som medborgarna kan uppleva som en av dem.

   Då stämmer det alltså, sa Mich, att det inte finns några människor i Ministralen.

   Det är exakt så det ligger till, sa Fanny.

   Är, undrade Zanna, inte det lite av ett bedrägeri? Ska inte medborgarna få veta hur det är?

   Det hoppas, sa Fanny, att de aldrig kommer att få veta, eller ens ana. I möten och samtal med medborgarna får ni till uppgift att tro på visionerna, hellre än illusionerna. Har jag rätt i mina antaganden, kommer de gärna att hugga på den kroken. De har inget annat val.

   Ni vill, om jag, sa Zanna, förstår saken rätt, att vi, Mich och jag, ska bli till Ministralens ansikte utåt? Kanske också syndabockar?

   Nej, svarade Fanny, en sån risk kan vi inte utsätta er för. Ansikte utåt, ja det kan en kalla det. Kort sagt; det gäller att hålla visionerna vid liv, så länge det går. Medborgarna kommer säkert att bli oroliga och kanske till och med irriterade, men vi ska förse er med information som kan påverka dem i en positiv riktning.

   Är inte risken, sa Mich, den att de känner, intuitivt, att det finns nåt som inte stämmer?

   Jo, svarade Fanny. Det är därför som vi behöver en andhryb, som bättre än människorna kan tolka människornas känslor och upplevelser. Kommer ni ihåg Euklides, med hans definition av en punkt?

   Berätta den gärna, sa Zanna.

   Jo, sa Fanny, en punkt är ett objekt med läge utan utsträckning. Det är alltså vår utgångspunkt. Framför oss, någonstans där ute, finns ett objekt med läge utan utsträckning.

   Vilket betyder, sa Zanna, vad då?

   Jo, visionen består av detta objekt, som i vårt sammanhang handlar om en planet, långt där borta.

   Jag minns, sa Mich, att familjen Frånlandsvind, Kristin, Sophie och Adam, upprätthöll en kontakt med ellekarna, på planeten Ellek. Kan inte de vara oss till hjälp?

   Jo, sa Fanny. Om du kan bevisa att ellekarna och planeten Ellek verkligen existerar. Vi i Ministralen tror inte på det. Vi har försökt få information om dem från SpåRätt, men de har, av okänd anledning, aldrig svarat eller kommit med kommentarer till frågorna om ellekarna och Ellek. Därför antar vi att de aldrig funnits, annat som vår egen variant av vision eller illusion.

   Ännu en fråga, sa Mich, vad är det som är själva bränslet till Exodus och de andra biosfärerna? Hur långt kan vi komma, med de bränsletillgångar som vi har?

   Bränslet består av flera komponenter samtidigt. Det mesta består av kosmisk strålning, fotoner, radioaktivt stoff och mörk materia. Det fungerar som en gammaldags vattenkvarn, eller väderkvarn. Strömmen av olika materia för farkosten framåt.

   Aha, sa Zanna, det är därför som vi kommit ur kurs?

   Ja, svarade Fanny, det är troligtvis på det sättet.

   När och var, undrade Mich, ska vi börja?

   Ni kan börja i morgon bitti, om ni vill? Jag kommer att fungera som er guide, handledare och instruktör. Det väsentliga är ändå att ni känner att ni har fri tillgång till tid, material och dokument, av det vi har. Så är det din sak, Mich, att välja ut sådant som du minns från familjen Frånlandsvinds dagar.

   Det går nog för sig, sa Mich. Jag har memorerat allt, från mina anteckningar i lägenheten på Långholmsgatan 11.

   Ett litet problem, sa Fanny, handlar om dels den Stora Glömskan och dels det Stora Självklara. Vi kan lätt hamna i en dypöl av kvicksand, om vi gräver upp allt, överallt. Endast den information som kan gynna Ministralen och SpåRätt kan komma i fråga. Resten får vi nog lämna där den är. Allt annat får gärna förmultna och bilda outgrundliga artefakter. Med tiden, utan att det är sannolikt att sådana föremål når fram till mänskligheten på deras nya hemmaplanet, bör vi inte bistå dem med alltför mycket information, för att inte ge dem tips till gamla oanvändbara lösningar.

   Jag minns, sa Mich, att Nicke, i EarthStar Ufo- och Astronomiförening, senare höll på med nåt liknande: ”Ordens Arkeologi”, eller, senare ”Språkets Arkeologi”.

   Ja, sa Fanny. Det är lite dit jag vill komma. Med gamla föråldrade ord, meningar och förklaringar, kan människorna söka återfinna det som fanns en gång, hellre än att anstränga sig till att finna på något nytt.

   Jag förstår, sa Zanna. Minns att människor som intresserat sig för vargar och hundar, menade att människorna lärde sig att samarbeta, när de såg hur vargflockarna tillsammans jagade ett bytesdjur, för att omringa det från olika håll. De som drev på, bakifrån och de som sedan anföll djuret från sidorna eller framifrån, då renen, hjorten eller älgen redan var utmattad efter jakten.

   Ja, sa Fanny, det är ett bra exempel. Vi här i Exodus är inga flyktingar. Exodus biosfär är ingen Noas Ark och det var inte en syndaflod som tvingade iväg oss. Allt var noggrant planerat, logiskt och följdriktigt. Människorna har i alla tider sökt sig ut, bort framåt och uppåt. Varför skulle de annars vilja bestiga Kebnekaise eller Mount Everest? Att kunna hade större betydelse, än målet i sig.

   Jag tror, sa Mich, att Nicke egentligen var ute efter: ”Språkets Stratografi”, eller ”Ordens Sedimentologi”. Han menade att det språkbruk och ordbruk som fanns under en viss period av mänsklighetens historia, fanns i lager på lager av ords definitioner, förklaringar och härstamning. När ett verktyg eller redskap kom ur bruk och kanske ersattes av ett annat, försvann allt det som funnits av handlingar och rutiner i samband med just det redskapet eller verktyget. Med ordet för skaftet till en lie, ett orv, försvann snart också bruket av en lie, till för att skörda på åkern eller öppna upp för ett nytt jordbruk.

   Javisst, sa Zanna. Det vore ju ganska otroligt om en arkeolog fann en leksaksubåt av plast, bland ben och skrapor av flintasten.

Annonser