I Ministralens inre.

På morgonen, efter att de hade vaknat, gjort sitt besök i drömmaskinerna, duschat och ätit frukost, klädde sig och gjorde sig i ordning för sitt allra första besök i Ministralen. De tog som vanligt transporten till Futurum och gick omkring tills att de fann Ministralens oansenliga och lite dolda ingång. Dörren gick inte att öppna utifrån. En röst frågade genom en högtalare vem de var och vem de skulle besöka. Mich svarade:

   Vi är Zanna Topp och Mich Cerne. Vi ska besöka Fanny Linder.

   Välkomna, sa rösten och de hörde ett klick i låset. Så kunde de öppna dörren och gå in.

De hade väntat sig en pampig och pompös ingång, med väggar och golv av svart marmor, konkretistiska konstverk på väggarna och en imponerande informationsdisk med en android klädd i uniform bakom.

Istället kom de in i ett rum med det enda synliga en hiss vid den ena väggen. De kunde gissa att det fanns kameror monterade lite här och där. Hissens dörrar stod öppna. De klev in och hissen satte sig i rörelse. Inga tecken på knappar eller antalet våningar.

När hissen stannat och dörrarna öppnades, stod Fanny redan och väntade på dem:

   Välkomna, sa Fanny. Hoppas att ni ska trivas är, i Ministralen och med mina medarbetare. Alla som arbetar här har fått instruktionen att bistå er med hjälp om att finna till den uppgifter som ni säger att ni behöver. Ni ska strax få träffa er instruktör i vetenskapsteori, faktabestämning och allmänna och särskilda forskningsmetoder: Alfred Bester.

Namnet lät på något sätt bekant för Mich. Han hade hört det för länge sedan, kanske i samband med en bok?

   Ni kan, sa Fanny, sätta er bekvämt ner i fåtöljerna här, så kommmer Alfred alldeles strax. Efter samtalet med honom, kommer jag och hämtar upp er, för en guidning runt i byggnaden.

En android eller cyborg kom fram till Mich och Zanna:

   Välkomna hit till Minstralen. Jag hoppas att ni ska trivas med oss. Som ni redan fått höra av Fanny, består vi alla här av robotar, androider och cyborger. Jag är själv en cyborg, lite dyrare i tillverkningsprocessen, exklusivare som person, med mer avancerade egenskaper och behov, men å andra sidan mer funktionell och mer avgörande beslutsfattande än robotar och androider. De är så att säga mer förbrukningsvaror, än jag är. Jag har en betydligt längre livstid än de som regel har.

   Jaha, sa Zanna, det var trevligt att få komma hit och veta mer om Ministralens hemligheter.

   Nu, sa Alfred, ska vi först sätta oss här i en bikupa för samtalet. Det är en lokal som är ljudisolerad, med fönster som en kan se ut igenom, men ingen kan se in. För att inte eventuella företagsspioner och andra obehöriga kan höra vad vi säger eller veta var vi sitter.

   Företagsspioner, undrade Zanna. Kan det finnas såna bland alla era robotar och androider?

   Ja, eller en vet ju aldrig. Bara för att en är hundra procent säker, ska en ändå inte ta nåt för givet. Det är min absoluta åsikt. Ska återkomma till det, om en liten stund.

Annonser