Drömbubblan var varken ett medvetande eller en själ. Andhryben Mich hade andra egenskaper som gav honom en förstärkt upplevelse av verkligheten. Att föreställa sig att drömbubblan förmedlade information i form av materia, var som att tro att fantasin och inbillningsförmågan bestod av eget dna eller signalsubstanser. Att en forskare skulle kunna, med någon variant av en lumbalpunktion i hjärnans syncentrum, för att där finna just den substans som innehåller en viss, speciell dröm. Med en kanyl och laserfin spruta skulle forskaren kunna injicera drömmens substans in i en annan försökspersons syncentrum, så att den skulle uppleva exakt samma dröm som den person som provet tagits från.

Forskare kunde vara oense om vad Gud var, vart medvetandet fanns och om det kunde finnas något sådant som en själ? Problemet med hela frågeställningen var att en sökte efter något immateriellt, bland det materiella. Det var som att upptäcka och utforska de materians minsta byggdelar med blotta ögat, eller ett förstoringsglas. Inte ens om en, med sin fantasi kunde tänka ut att det fanns kvarkar och leptoner, skulle en lekman, en amatör eller ens Isaac Newton själv kunnat visa på att dessa existerade i verkligheten. Hur att bevisa att det kunde finnas andra universa än det som de själva befann sig i? Hur att ta sig till universums bortre vägg, tränga igenom den och komma ut på andra sidan, i vad då? Ett motsvarande universum som såg likadant ut, eller spegelvänt? Eller som hade helt andra begrepp än tid och rum, än i vårt eget?

Vad skulle arten Människa ha för användning av den kunskapen, annat än att försöka imponera med för någon möjlig partner vid bardisken en fredagskväll?

Det här var inga enkla frågor, men hur långt skulle SpåRätt kunna fortsätta sin resa, innan de ansåg att de kommit fram till vägs ände?

Drömbubblan var för Mich detsamma som en våg och en partikel på en gång, men i drömbubblans gestaltning bestod den av en kulformad bubbla, som samtidigt var en kanal ut i det okända. Det var som att försöka förklara vad en mobiltelefon är, för en hund. Hur intelligent hunden än var, skulle den inte kunna föreställa sig vad den skulle ha den till? För att beställa dagens rätt, eller en extra påse med hundgodis?

Drömbubblan kunde liknas vid ett kosmiskt maskhål, men enbart för att förmedla tankar, idéer, fantasier och föreställningar. Sådant som ellekarna sände till Sophie när hon, en gång ute på ängen, utanför Dreva Bruk, hälsade på ellekarna för första gången.

Om hon inte varit den rätta personen, med öppenhet, intresse för det nya och okända och förmågan till att kommunicera med någon eller några som hon inte säkert visste om de verkligen fanns, hade ellekarnas signaler aldrig nått fram.

Annonser