Tillbaka till Fanny Linder.

Zanna och Mich avslutade samtalet, eller förhöret, med Alfred Bester. Vad han hade för funktion fick de aldrig veta. De antog att han var en informatör och förhörsledare programmerad av Ministralen och, kanske, SpåRätt. Förr eller senare skulle deras åsikter, tankar och funderingar nå fram till någon annan, för dem okänd, människa. Hoppades de.

   Hela SpåRätt, sa Mich, kan ju inte styras av maskiner?

   Nej, sa Zanna. Vad skulle det vara bra för? SpåRätt har nog också lämnat Tellus, om de inte planerar att bygga upp ett nytt samhälle där, bara bestående av andhryber?

   Det vore märkligt, sa Mich. Andhryberna är dem överlägsna på alla sätt. Det vore som att neandertalarna skulle ha, frivilligt, lämnat över makten åt Homo sapiens. Knappast troligt, när det verkar som att makt är det svåraste att, utan konflikter, lämna över till nån annan.

   Ja, som att överlåta till en helt främmande person att sätta in en i en bur.

   Det låter inte möjligt.

   Det beror på hur tam en är. Om andhryberna är fogliga av sig, kanske de är bättre att serva människorna, än både robotar och maskiner?

   Det har jag svårt att förstå, sa Mich. Tror du inte att varje levande varelse, skapad eller ej, strävar efter att uppnå sin högsta potential?

   Nja, det tror jag inte. Se bara på robotarna och maskinerna med Artificiell Intelligens. Var det inte många som förutsåg Singulariteten?

   Jo, men vad blev av den? Skulle det vara Artificiell Intelligens, maskiner intelligentare än människor, som styrde hela Exodus och utvandringen från Tellus?

Fanny Linder kom gående lugnt och långsamt genom korridoren fram till förrummet till bikupan. Lite märkligt hade hon med sig två androider, utan att hon presenterade dem eller förklarade varför de var med. Kunde de vara sekreterare eller budbärare?

   Välkomna igen hit till det inre av Ministralen, sa Fanny med värme och intimitet i rösten, som om de känt varandra länge. Nu ska vi gå runt här i huset, så att ni lär känna de olika administrativa enheterna och underavdelningarna. En hel del av vår verksamhet och arbetsuppgifter består ju av att både utväxla och förmedla information till moderfartyget SpåRätt. Det är från dem vi får order och vi sänder dem vidare eller skickar tillbaka de senaste fakta om resan och rymden som vi samlat in. En hel del av det här sker, son ni förstår, med och av maskiner. Jag bör tillägga att maskinerna är inga självständiga varelser, bara verktyg och instrument för att göra resan lättare och bekvämare för medborgarna och resenärerna. Allt kan vi naturligtvis inte visa eller berätta. Mycket är hemligt och sekretessbelagt även för oss robotar, androider, automater, datorer och andra maskiner. Det är som att lägga pussel. Alla har sin pusselbit att hålla reda på, men det är bara SpåRätt som har hela bilden framför sig. Det är där som ni kommer in. Ni har flera pusselbitar som vi behöver, för att göra bilden fullständig.

Fanny Linder och de två androiderna, utklädda varken till män eller kvinnor, bara neutrala och anonyma, ledde Zanna och Mich vidare i korridorerna. Det var tydligt att de var utformade för människor och inte för maskiner. Det fanns bilder och kartor på väggarna som varken androider eller robotar skulle ha någon användning för. De hade ju ändå allt i sina minnen. Hela miljön såg kal, enformig och tråkig ut. Uppe i Ministralens kommandobrygga och utsiktstorn fanns varken någon ratt eller annan styranordning. Maskinerna förde biosfären Exodus framåt antingen med autopilot, eller manuellt, med de egna signalerna inkopplade. Därtill hörde bilder och annan information från kommandobryggan längst fram, den som Mich och Zanna besökt tillsammans med Joe och Mary, för en tid sedan.

Annonser