Det vi i Ministralen med säkerhet vet, sa Fanny, var att din kontakt med ellekarna med största sannolikhet var äkta. Det kan inte ha berott på något annat.

   Det var ju bra det, sa Mich betänksamt. Att allt det där med drömbubblorna är sant, menar jag.

   Det är med ett av problemen för oss. Vi i Ministralen, inte ens cyborgerna eller andrarterna, har ju tillgång till några drömbubblor. Av den anledningen skulle vi gärna vilja använda dig och din drömbubbla som sändare och mottagare, för att kunna kommunicera med ellekarna.

   Är vi på väg till dem då?

   Det är det vi inte riktigt vet. Vi här i Exodus, hela den stora Exodus, är fortfarande inne i avdriften. Vi vet inte vart vi är på väg, inte hur vi ska komma ur dess krafter och inte hur vi ska komma tillbaka till vår ursprungliga kurs. Därför skulle ellekarna kunna hjälpa oss, om de vet var vi befinner oss och kan komma med förslag om hur vi ska fortsätta?

   Så, frågade Zanna, illa är det alltså?

   Nja, det hade ändå inte varit något alternativ att stanna kvar på Tellus. Människorna, Homo sapiens, är så gott som borta och ute ur leken. Andhryberna använder nya metoder för att få bort det radioaktiva stoffet. Klimatförändringen fortsätter, när snön smälter och illaluktande sumpgaser och koldioxider lossnar från jordens underliggande lager. Smältvattnet från Arktis och Antarktis fortsätter att smälta, med påverkan på vattennivån, Golfströmmens riktningar och plötsliga stormvindar över land och hav. Kemikalier fortsätter att rinna ut i haven, så att fiskarna och annat liv dör. Möjligtvis klarar sig hundar och andra strategiska däggdjur, annars får vi räkna med att hela evolutionen om något årtusende, kan starta om från början igen, med aminosyror, proteiner, celler, encelliga varelser och så småningom stamceller.

   Är inte andhryberna beroende av rent syre, vatten och samma temperaturer som vi människor?

   De är mycket resursmedvetna och följer intuitivt sina upplevelser, sinnesintryck och vetenskapligt tänkande. Eftersom de har samma fakta, kunskaper och motiv, behöver de varken diskutera, debattera eller bli osams med varandra. Sådant som tar sån tid för människorna, när de inte är eniga om varken fakta eller motiv.

   Så, frågade Zanna, vad ska vi, Mich och jag, göra här i Ministralen? Det låter som om det är ett tungt lass att dra.

   Det jag kan säga är att vi har god tid på oss. Avdriften kan betyda någonting, eller så kommer vi någonstans som vi aldrig kunnat tänkt oss. Minns ni planeten Trappist-1?

   Nja, sa Mich, vi har hört namnet nämnas.

   Det var en sol med nio planeter, på trettionio ljusårs avstånd från Tellus, som då var ett tänkbart alternativ för mänskligheten. Tidigare var forskarna inställd på Alfa Centurii. Den ena stjärnan föreslogs efter den andra, men i teorin, inte i praktiken. Med en hastighet under ljusets, var det ändå för långt för att komma dit. En hastighet över ljusets förblev en omöjlighet.

   Vad gör vi nu då, när det inte finns nåt alternativ att återvända till Tellus?

   Det enda praktiska. Vi försöker. Det är bara att försöka på. Antingen finner vi nåt, eller inte. Det är den bistra sanningen.

Annonser