Problemet med det låsta rummet.

De fortsatte att vandra runt i rum som såg ut som väntrum, små rum med dataterminaler, nyhetsredaktioner för lokala och interna frågor, samt vinterträdgårdar som sannolikt var skapade för mänskliga besökare från SpåRätt.

Fanny Linder öppnade en dörr, likt Ali Baba med orden:

”-Sesam, öppna dig!”.

Dörren öppnades och Fanny visade dem in. Där fanns en stor och rymlig lägenhet, med fönster ut mot en illusion av en liten park, med fontän, buskar, träd och statyer av människor och djur. Allt framställt i en verklighetstrogen virtuell och holografisk teknik. Trädens grenar och bladverk rörde sig i vinden. Uppe på himlen var himlen blå med en strålande sol avlägset i bakgrunden.

   Ni får gärna se er omkring och ställa frågor om det är något ni undrar.

   En fin lägenhet. Vad används den till?

   Framför allt för gäster från SpåRätt, men då och då även vid andra, mer oväntade händelser.

   Som när flyktingarna skulle resa iväg?

   Nja. De bodde inte här. Det här är för litet för så många människor. De befann sig innan avfärden i det som vi kallar för Karantänen. För att kunna kontrollera att de var friska och skulle klara sig under den långa resan. Men de hade det alls inte dåligt där de var. När det var dags för avresan, var de mätta och nöjda. De såg tiden an, med hopp om att allt skulle gå bra.

   Vet ni, undrade Mich, hur det gick för dem, när de kommit en bit på väg?

   Jag vet lika mycket som ni. De första försvann troligtvis i en explosion, när de kom in i Tellus atmosfär. De andra stannade nog i rymden, när de inte kunde tillföra farkosten mer bränsle. Fastän vi visat hur det skulle gå till. Det är inte så lätt, som en kan tro.

Robotarna stod kvar vid dörren. Fanny Linder förklarade:

   Nu är det dags för mig att gå, men ni kan stanna här så länge. Vi ses senare.

   Nej då, vänta! Vi går vi också!

   Tyvärr, sa Fanny, ni måste stanna här. Det är därför som robotvakterna är med. För att ni inte ska känna er stressade. Ni förstår; vi kan inte släppa ut er i Exodus med all den här informationen? Även om ni inte skulle föra det vidare, så vet en aldrig. Det kan komma några ord över ens läppar, som en inte har tänkt på, förrän efteråt.

   Vi lovar att inte säga nåt. Vi har ändå ingen som vi kan prata med, om sånt.

   Tyvärr! Vi får se vad vi kan göra för er, men jag lovar att ni inte kommer lida brist på något här, utom den begränsade friheten. Det återstår att få veta från SpåRätt vad vi ska göra med er? Så länge kan nu skriva in i datorn all den information som vi har efterfrågat.

   Det här är fel, sa Mich. Vi blev lurade in i en fälla. Det borde ni i ärlighetens mamn ha talat om för oss!

   Tyvärr, vi robotar och androider kan inte ljuga, bara undanhålla information som inte ska vara tillgänglig för alla.

Annonser