Dag ett i rummet.

Efter en natt av oro och ibland liggandes som i dvala, gick de upp på morgonen och undersökte lägenheten igen. Där fanns inga drömmaskiner, vilket på sätt och vis var egendomligt.

De hade, som utlovats, allt som de behövde. Det fanns till och med lyxmat som sannolikt hade sparats i ett lager från den sista tiden på Tellus.

När de resonerat en stund om vad de skulle göra, kom de överens om att ändå göra som de blivit tillsagda. De samlade från minnet fakta, information och kunskaper om familjen Frånlandsvind, dokument de hade läst och debatterna mellan neoluddister och neoidealister.

I datorn upptäckte de ett omfattande formulär som innehöll frågor om allt möjligt som de kunde veta och svara på. Det var tydligt att dagens SpåRätt och Ministralen inte visste mycket om historien bakom den nuvarande situationen. De hade själva hamnat i ett snarlikt tillstånd av det diffusa Stora Självklara och det som förpassats till den Stora Glömskan.

Mich och Zanna förstod att det var med avsikt. Skulle styrelserna veta allt, fanns risken att betydelsefull information också skulle hamna i orätta händer.

Det kunde tyckas överdrivet att fortsätta med bevakningen av medborgarna, men människorna hade, verkade det som, en genetisk egenskap till att dela upp sig i fraktioner och debattlystna med motsatta åsikter och meningar. Ett gammalt talesätt från Tellus löd:

”Det finns de som delar upp allt i två, å ena sidan och å andra sidan, och de som inte gör det”.

Det var en tendens som även kunde fortsätta ute bland galaxer och nebulosor. Vilken väg var bäst? Vilken galax kunde sannolikt innehålla en livsduglig planet? Vilken planet skulle de välja på, om det fanns flera som verkade likvärdiga?

De kom på att Zanna kunde förhöra Mich, för att ingående kunna analysera frågorna. Datorn hade en inbyggd mikrofon, inkopplad till en diktafon, som förde över hela deras dialog till nollor och ettor.

Zanna började med fråga nummer 1:

   Hur kom det sig att familjen Frånlandsvind blev intresserade av rymden?

   Tror att det finns, minst, två svar. Den ena var att Kristin, Johans och Turids mor, upplevde älvorna, eller ”hattifnattarna”, lite bortom kvarndammen, på andra sidan om skogsbrynet, ute på ängen. Då förstod hon inte att det kunde vara ett Ufo eller utomjordingar. De hade dessutom skugglika former, diffusa och svaga. Den andra förklaringen var att Johans fru, Ylva, bjöd in Ufo- och Astronomiföreningen EarthStar, en förening från Enköpings Enskilda Samskolas Gymnasium. De hade förlorat sin lokal i skolan och frågade Ylva om det fanns någon som de inte använde så mycket, där vid Dreva Bruk. Så kom de i kontakt med Sophie och bibliotekarien Björn Ìsbjörnsson, i det som skulle bli till Kunskaps- och Informationscentret SpåRätt.

   Det var alltså ett lokalt initiativ, från familjen Frånlandsvind, vid Dreva Bruk?

   Nej, inte bara. Ute i det svenska samhället ökade konflikterna mellan neoluddister och neoidealister. Jim Legg, Turids partner och livskamrat, blev mer och mer intresserad av det som han kallade för ”Ådran”. Det som skiljde den från neoluddisternas synsätt, var att neoluddisterna såg livet, verkligheten och tiden som cirkulär, som att dåtidens klockor var runda och visade rätt två gånger om dygnet. De upplevde också året som cirkulärt, med den gamla indelningen av höst, vinter, vår och sommar. För länge sedan var ju nyåret i samband med Höstdagjämningen och Allhelgonahelgen. Senare kom firandet av Jesu Kristi födelse, Julaftonen och kalendrarna hämtade från utlandet. Jim Legg var övertygad, liksom neoidealisterna, att tiden var linjär. Att människorna alltid strävat framåt och uppåt, med en tidslinje där det förflutna försvann bakom dem,i den Stora Glömskan, och framtiden försvann bort mot förväntanshorisonten. Nuet var bara sekundärt, mellan det förflutna och framtiden.

   Vad skiljde annars neoidealisterna från neoluddisterna? Vilka var först?

   Neoluddisterna var först. De var, på en djupare nivå, av traditioner, vanor och inlärda rutiner, mer konservativa och reaktionära. En kunde tro att det fanns politiska och sociala skillnader, men så var det inte. Neoluddisterna kunde finnas både bland Vänstern och Högern. De ville försvara det som var från ”förr” och kände sig osäkra och hotade av allt som var nytt, främmande och okänt. De var, till skillnad från neoidealisterna, mer rädda än nyfikna.

Annonser