De gjorde ett litet uppehåll. Zanna kom på:

   Mich, vi har ju glömt att äta frukost! Är inte du hungrig? Jag är jättehungrig!

   Ja, det har du rätt i. Vi får väl se vad de har att bjuda på?

När de tittade i köksdatorn fanns det mycket gott att välja på. Riktigt bröd bakat på riktigt sätt, med surdeg gräddat i stenugn. Där fanns en hel del olika pålägg att välja på, allt vegetariskt, eller kanske rättare sagt: syntetiskt.

Där fanns en pastej tillagad av ärtor. Korvskivor som tillverkats av sojaprotein, med paprika i. Vegetabilisk ost.

Riktiga inlagda ägg, tillsammans med lök och gurka. Rökt böckling och, visserligen torkade, men ändå, örter och svamp.

De antog att de var tillräckligt värdefulla för SpåRätt, att de inte skulle ”försvinna ut i rymden” eller upplösas i intet. Hur som helst skulle ingen sakna dem, inte ens deras grannar. Människor hade lätt för att glömma de omkring sig som inte hade någon avgörande betydelse för dem själva.

Utanför fönstren var utsikten utbytt. Gårdagens trädgårdanläggning var borta. Den var ersatt med en vacker ekskog, som skulle kunna vara från hösten, med färger i gult, orange och strålande rött. Himlen var mulen och molnig. Under ett kompakt blågrått täcke, svävade ljusare molntappar förbi i en hastig blåst. Visst var det en härlig upplevelse, tänkte Mich, men hade den något annat syfte. Som vanligt tänkte han att det alltid kunde finnas ett annat, mer övertänkt, syfte bakom det synliga.

Kanske för att förvirra dem, eller för att glömma bort livet i Avarlant och Exodus. För att göra dem osäkra och mer flexibla och anpassningsbara? Men det var bara gissningar.

Även om han visste att det var en illusion, kunde han inte låta bli att söka efter någon form av liv; en människa eller ett djur, kanske en råbock eller hjort?

Det verkade vara tomt på liv.

Efter att ha ätet, duschat och bytt kläder, satte de sig vid datorn igen. Zanna tyckte att det var roligt med kläderna. De var helt nya och vikta, kvar i sina förpackningar. Zanna forsatte:

   Får se här nu. Var slutade vi?

   Jag tror att det var om neoluddisterna; att de var traditionsbundna, konservativa och reaktionära.

   Är inte det samma sak?

   Ja, det kanske det är. Eller att konservativa vill bevara det som är, medan reaktionära inte vill ha några förändringar? Ja, det kanske är sak samma. Ändå antar jag att reaktionära, om man bara utgår från ordet, reagerar mot något eller någon som agerar. De konservativa bryr sig alls inte om det som är nytt. De är nöjda med det som är.

   Men så är inte neoluddisterna?

   Luddisterna, i början av 1800-talet, var rädda för att de mekaniska verktygen och redskapen skulle göra dem arbetslösa. Hur skulle de kunna försörja fru och barn, hemma. De försökte på alla sätt, stoppa moderniteten, med att, nattetid, krossa de mekaniska vävramarna, bryta upp järnvägarna som hotade kuskarna som körde häst och vagn och så slog folk sönder klockorna som satt ute på byggnader, för att stoppa tiden och tidens gång. Ett primitivt och desperat sätt, utan betydelse för eftervärlden.

   Men neoluddisterna då?

   Ja, vad ska en kalla dem, med ett annat ord? Romantiker? Nostalgiker? Framtidsfientliga? Utvecklingsfientliga? De var ju inte emot sådan teknik som redan funnits ett tag, som bilar, tåg, flyg, bensin och elektricitet. Snarare nästan tvärtom. De gillade det mekaniska, men backade inför digitaliseringen, automatiseringen och datoriseringen. De gillade att knepa och knåpa med allt från bilmotorer till elektriska konstruktioner hemma. Det var först när maskinerna tog över allt mer, som de inte hängde med längre. De nya framstegen gjorde dem inte bara arbetslösa, men också sysslolösa och betydelselösa. Vad skulle kockarna göra, när köksdatorerna gjorde allt, från råvaror till den färdiglagade måltiden?

   Men det hade väl funnits maskiner tidigare i köket? Jag minns att min mormor, uppe på vinden i deras hus, hade en gammal elektrisk matberedare, en vattenkokare, en induktionsplatta, ett elektriskt våffeljärn och en elvisp med både degkrokar och vispar.

   Ja, men sen kom de smarta husen, smartphones, fjärrkontroller, förarlösa bilar, drönare som ersatte lastbilar och flygplan, flygbilarna, robotarna och androiderna. De gjorde en hel del medborgare både arbetslösa och utan mening i livet. På arbetsplatsen fanns arbetskamraterna. Arbetsplatsen hade ersatt hembygden, med byalagen, bygemenskapen, skvallret och att hjälpa och bistå varandra vid bränder och andra olyckor.

   Hur försörjde de sig då?

   Då var det fortfarande svenska staten som styrde i landet. När riksdagen, regeringen och kommunerna hade allt mindre att göra, tog SpåRätt och andra företag över det adminstrativa och fördelningen av landets finanser. Företagen utförde beslut och planering mer effektivt än de statsanställda och kommunanställda. SpåRätt vann i den stenhårda konkurrensen med andra företag. De utformade SpåRätt Star City of Stockholm, SpåRätt Star City of Scandinavia, ersatte Europeiska Unionen, Afrikanska Unionen, Asian Trading Companies, som senare övergick i SpåRätt Eurasia. USA var ju upplöst sedan långt tillbaka, med neoidealister i Nordamerika och neoluddister i Sydamerika. De som senare skulle emigrera till Västindien och Australasien. Då hade redan SpåRätt och neoidealisterna tagit över de största delarna av världens kontinenter. Ändå kunde de inte hidra neoluddisterna från bruket av bensin och andra fossila bränslen. Inte heller kemiska och syntetiska besprutningar över grödor och andra växter. När neoluddisternas två fraktioner sedan startade kärnvapenkrig mot varandra, fanns det ju ingen möjlighet längre att nånsin återvända till såsom det varit ”förr”. Det var ju själva kärnan i deras gemensamma ideologier.

Annonser