Fråga 6: Hur hade de råd? Varifrån kom alla pengarna?

   Om de planerade allt långt i förväg, med olika alternativa lösningar, eller följde ingivelser vid de rätta tillfällena, eller intuitivt hittade rätt, vet jag inte. Kanske en kombination av allt?

Han funderade igen:

   Allt började med familjen Frånlandsvinds semestervecka på Tallholmen, när barnen var små. Rudolf, Kristin, sonen Johan och grannflickan Ylva skapade en lek åt Johans lillasyster Turid, som de kallade för: ”Diamantkattens Skatt”. När Johan och Ylva befann sig i övre tonåren, träffades de igen och blev ett par. Någon gång när de satt sysslolösa och pratade, kom Ylva med idén om att de skulle tillverka ett datorspel av ”Diamantkattens Skatt”. När de ändå höll på med att göra ett mer professionellt arbete, utformade de samtidigt ett manuellt spel med spelplan och en variant som rollspel, som var populära då. Försäljningen, via Internet och deras e-butik, gick långt över förväntan. De köpte in andra unga människors spelidéer, ansökte om patent och utvecklade butiken till ett företag: ”Tummen & Rutans Spel”. De gjorde en god förtjänst. Företaget växte och Johan och Ylva kunde mer än försörja sig på kapitalvinsten. Ett tag senare födde Ylva deras son Evert. Evert hade ärvt Ylvas initiativförmåga och Johans sinne för vad som kunde bli till en affärsidé. När Evert klarade sig själv, kom han på att människorna inte bara tyckte om att samla på gamla saker och antikviteter. De ville dessutom ha objektets förhistoria, var det skapats, vem som använt och ägt det, händelser efter, men framför allt vad det hade använts till. I det sammanhanget mötte Evert sin blivande hustru Anneli. Tillsammans öppnade de butiken på Odengatan, mitt emot biblioteket, i Gröna Paletten Konst & Hembygd.

   Vänta lite, sa Zanna. Jag måste bara gå på toa!

Det här hände ju för länge sedan. Mich försökte dra sig till minnes detaljer som kunde ses som överflödiga, men som ändå påverkat händelseutvecklingen. Så kom Zanna tillbaka och satte sig framför dator:

   Evert och Anneli öppnade en butik. Det var väl där vi var?

   Ja, sa Mich. Så var det. Vad hände sedan? Jo, När Evert och Anneli kommit igång med sitt företag, Gröna Paletten Konst & Hembygd, hade familjen Frånlandsvind ett familjeråd. Ylvas föräldrar Sven och Siv var också med, eftersom ämnet för rådet i högsta grad angick deras dotter Ylva, men också dem. Familjen Larsson bestod av pappa Sven, mamma Siv och dottern Ylva. Sven arbetade som civilingenjör, medan Siv var kurator på sjukhem för äldre. Jag ska referera samtalet så gott jag kan, direkt från mitt exakta, men begränsade minne. Så här har jag läst att det kunde ha låtit:

Siv, som hade sina rötter tillbaka till vallonerna. De som kommit till Sverige med hjälp av Louis De Geer och Gillis De Besche, på 1600-talet. Hon kom att tänka på vallonsmidet och de gamla bruken som uppstod, då:

   Varför köper ni inte ett gammalt bruk? Det kan säkert finnas bruk som är nedlagda idag och som kanske bara står och förfaller?

   Jaha, sa Turid, vad är ett gammalt bruk för nåt?

   Jo, sa Sven, som var utbildad civilingenjör, det var där man hanterade tackjärnet, som kom uppifrån Sverige, från gruvor där man bröt järnmalm. I bruken tog man emot järnet som man bearbetade med en stångjärnshammare. Det fanns andra slags hammare, också. Så att järnet skulle kunna bli till olika redskap, verktyg och maskiner. Kring bruken måste det finnas skog och vatten. Med veden från skogen kunde man elda i smedjorna. Vattnet användes till vattenkraft, i olika slags kvarnar, som till att driva stångjärnshammaren.

   Vad fanns det på bruken då, undrade Johan.

   Vi har ju alla besökt Österbybruk, som först ägdes av Gustav Vasa. Bruken var som samhällen i koncentrat, där människor bodde och levde, med allt nödvändigt, fortsatte Sven. Bruket och brukspatronen hade ett privilegiebrev som gav tillåtelse till vad man kunde tillverka. Sedan berodde det ju på hur lönsamt bruket var. Ett välskött bruk kunde ha närhet till allt av både en egen kyrka, skola med lärare, läkare och sjukvård, bostäder åt de som arbetade och deras familjer, men också en butik där de boende kunde beställa och inhandla det nödvändigaste. Senare blev järnbruken till järnverk. Men det var mer av en industri, än det varit i järnbruken.

   Lite som ett Silicon Valley då, sa Turid.

   Ja, kanske. Nånting ditåt, sa Sven.

   Hur har ni tänkt er att ert företag ska bli lönsamt, undrade Kristin.

   Det vi i grunden handlar med, är ju information, sa Johan. Den information som de som bor på vårt, hjärnbruk som stavas med hj, tar med sig dit för att byta ut mot annan information, som de tar med sig hem. Mycket av sådant utförs ju på Internet idag, men själva det praktiska och fysiska hantverket, som förr levde vidare i traditioner, från mästare till gesäller och lärlingar, har ju kommit lite i skymundan i dag.

   Det var en bra idé, sa Siv. Kalla det för Breda Hjärnbruk. För ett bredare hjärnbruk!

Det blev tyst en liten stund, för att alla skulle hinna med att smälta och ta in det som de talat om. Så fortsatte Johan:

   Nu för tiden uppstår lite här och var så kallade Hackerspaces och Makerspaces. Hackare är duktiga på allt som har med datorer att göra. Makers är de som tillverkar något, kanske lite likt forna tiders hantverkare, men som också kan vara hobbyfixare och uppfinnare. Människor med olika idéer blir medlemmar och köper in maskiner och material tillsammans, för att sedan kunna boka in sig när de vill vara där och arbeta med sina prylar.

Zanna blev imponerad av att han kunde minnas hela samtalet, efter att ha läst det i sina dokument från familjen Frånlandsvind. De hade sannolikt spelat in det, eller haft någon person kunnig i stenografi. En så gott som bortglömd konst, efter datorerna och senare utrustningar. Sedan en tid hade de flesta med sig en mikroliten inspelningsapparat, eller en mikrodator med diktafon. Mich med sin andhrybiska upplevelseförmåga, inregistrering och förenklade minneskonster, var minst lika säker.

Annonser