Det här är ett påstående och ingen fråga, men gällde inte det för hela mänskligheten?

   Jo, ja, det kan en säga. Med den skillnaden att neoidealisterna, tack vare SpåRätt och ellekarna, kunde fortsätta ut i rymden.

   Vad hände, undrade Zanna, med de som var kvar av Frånlandsvind? Blev de utkonkurrerade av andra i SpåRätt?

   Nja, det blev de väl inte. Det kan en inte avgöra. Det avslutades nog med mig, och kanske den där andra som då hette detsamma som jag, innan jag bytte namn till Michel Cerne. Var den andre finns, har jag ingen aning om. Han är kanhända inte ens i livet? Vet inte vilken sida han tillhörde.

   Då övergår vi till nästa fråga: 11.

   Det var mycket det här. Är du inte hungrig?

   Jo, börjar bli, men vi kan ta nån fråga till, före maten, eller hur?

   Ja, hur lyder fråga 11:

   En kort fråga med ett långt svar: Hur uppstod delningen, eller, rättare sagt, när uppstod delningen mellan de två världarna av neoluddister och neoidealister. Var det först efter elektroniken och digitaliseringen, med datorer och industrirobotar?

   Oj! Det kan gå ännu längre tillbaka i tiden, från Platon och Nyplatonismen och Aristoteles och Materialismen. Var gick gränsen mellan det materiella och immateriella?

   Immateriella, vad är det för nåt?

   Platon beskrev ju Idévärlden som skiljde sig från människornas sinnevärld och vardagliga liv på jorden. Med den synen uppstod intresset för logik, matematik och geometri. Med den synen på tillvaron, kunde de också dela upp verkligheten i sken och verklighet, mellan abstrakt och konkret. Det konkreta förklarades som sken, därför att det var förgängligt och begränsat, medan det abstrakta var gudomligt, metafysiskt, från idévärlden, evigt och oändligt.

   Du måste nog göra en kortare sammanfattning, annars får vi sitta här hela dagen.

   Ska ta med lite till, innan vi gör avbrott för dagens andra måltid.

   Ja, gör det!

   Då gör vi ett jättesprång, över från när Kristendomen ersätter de gamla romerska gudarna och Påven i Rom, med Inkvisitionen, sätter gränserna för den heliocentriska världsbilden, till förmån för Gud och med jorden, Tellus som världens centrum. Det blev riskfyllt att hävda något annat. Det var väl känt av sådana som Francis Bacon, Nicolaus Copernicus, Johannes Kepler, Gottfrid Wilhelm von Leibniz, René Descartes, Isaac Newton, med flera. De som forskade i både astrologi och alkemi, för att så småningom finna fram till det som senare kom att kallas för den vetenskapliga revolutionen. Med den kom encyclopisterna och upplysningstiden. Kyrkan, både den katolska och den protestantiska, gjorde hårt motstånd mot allt som inte vanligt, enkelt folk kunde förstå. Det var naturligtvis för att inte kyrkans läror skulle bli ifrågasatta eller kritiserade.

   Gott, sa Zanna, nu sätter vi stopp. Nu är jag verkligen hungrig!

Annonser