Vilan efter andra måltiden.

De saknade drömmaskinerna. Storbildsskärmen innehöll den fejkade reklamen, om varor, produkter och tjänster som inte fanns och om framtiden på den nya planeten. I programmen presenterades deras nya hemplanet som ett paradis, ett himmelrike och ett ”the land of milk and honey”. Ministralen beskrev grottor fulla med diamanter och andra ädelstenar, stora som bowlingklot. Nära gamla utbrunna vulkaner kunde finnas högar av guldklimpar, bara att plocka med sig hem. SpåRätt hade färdiga planer till hur deras nya hem skulle byggas. De utlovades stora gårdar med gods och vida marker att låta maskinerna ploga, odla, rensa och skörda. Där skulle alla kunna äta naturlig mat som ersatte allt syntetiskt de ätit i åratal under Exodus.

För att roa sig spelade de det gamla enkla spelet ”Luffarschack”. Zanna kom på hur de skulle kunna tillverka ett schackbräde och använda föremål från köket som spelpjäser. Det fungerade och såg lite absurt ut.

På eftermiddagen lade de sig för att vila. De kramades, kysstes och älskade. De antog att de var bevakade med kameror och mikrofoner överallt, men varför bry sig? Var det någon i Ministralen eller SpåRätt som var för pryda för det, fick de väl titta bort en stund? Annars kunde det användas som upplysningsfilm för kommande generationer människor: ”Så här kunde det gå till förr”.

De låg kvar efteråt och pratade lågmält: Vad ska hända efter den här platsen? Vart skulle de ta vägen? Föras bort till ett utomjordiskt Alcatraz eller Papillons Djävulsön? Eller skulle de sövas ner, läggas i koma i en sarkofag bland andra tusen människor lagrade i ett omedvetet tillstånd, med respiratorer, införsel av näring och utförsel av slembildningar och slaggprodukter?

De hade gått rykten om att hela rymdsamhällen bestod av sådana artificiella gravkammare, med hjärnresning från det Stora Självklara och den Stora Glömskan. Datorer och små programmerade drömmaskiner gav dem upplevelser som innehöll fakta och information om vad de skulle göra när de vaknat upp på den nya planeten. Oavsett om de kom ut från Exodus välmående, pigga och beredda, simmade iland till en främmande strand eller landade med fallskärmar ute i en djungel, skulle de ha en inbyggd och subliminal manual att komma igång med.

SpåRätts planer innehöll beskrivningar av minst fem generationer människor, som skulle uppstå med tjugo år mellan varje. De levande på ställen som Avarlant och biosfären Exodus. De som planerades skulle bli föräldrar och till och med ha egna barnbarn, under den långa resan. För dem skulle det finnas utrymme och hus, likadana som det som Zanna och Mich hade bott i. Det blev sammanlagt tre generationer.

Den fjärde dimensionen fanns i sarkofagerna, nere i gravkamrarna och uppvakningshallarna. De fanns för att ta hand om de generationer som överlevt resan, av de levande. Den generationen hade kunskaper om hur att ta hand om de levande, ifall de var utmattade eller skadade, i biosfären.

Den femte generationen bestod av blivande andhryber, med tillräckligt av lagrade spermier, ägg och stamcellsmassa, för att med de genetiska och organiska maskinerna tillverka nya andhryber i en ny värld. De fanns till, likt filosoferna och väktarna i Platons Staten, bevara planerna och hålla ordning. Filosoferna skulle bestå av de altruistiska andhryberna. De som inte ville styra och som därför var bäst lämpade till det, enligt Platons förebild om ”Idealstaten”. Ännu ett bevis på neoidealisternas förebilder och politiska ideal. Andhryberna var ju själva inte utrustade med varken girighet eller till lättmanipulerade karriärister.

Annonser