Den kom upp alldeles nyss. Tror att den sändes iväg till oss, bara för en liten stund sen. Så här står det. Fråga 14: Vad har Gud att göra med konflikten mellan neoluddister och neoidealister?

   Ja, Mich tänkte efter; frågan om Gud var ju den största och allvarligaste under den vetenskapliga revolutionen och upplysningstiden. Om inte Gud fanns, hur skulle folket veta att alla de andra högre auktoriteterna i samhället ingick i Guds ordning? Varför, till exempel, var det bara de förmögna, adelsmännen och de blivande prästerna som fick gå på universiteten? Varför skulle bara de ha rätt till lärdom och kunskap?

   Men Isaac Newton och, i det forna Sverige, Christopher Polhem, kom ju inte från några förmögnare hem?

   Nej, de blev utvalda av någon förståndig person i deras närhet, som såg deras begåvningar och ledde dem in i studiernas värld. De var ju både duktiga hantverkare och praktiska till sin läggning, också. Deras förståelse av verkligheten byggde på experiment, inte hur de skulle vilja vara att jorden var skapad.

   Var det skillnaden mellan neoluddister och neoidealister?

   Ja, det kan en nog säga. I neoluddisternas syn på världen byggde deras teorier och hypoteser på ett önsketänkande som överensstämde med den vardag och den verklighet som de upplevde omkring sig. De förstod nog inte Newtons begrepp om Tiden och Rummet. Tiden var för dem den tid som klockan visade, inte Tiden i förhållande till Rörelsen, planeternas banor eller hur Rummet kunde bestå av ett tomrum eller ett vacuum. Massan var begränsat av Rummet. Det var sånt som kunde uppröra vanligt folk, som var oförstående och kände sig dumma eller utanför. Ljuset var det som stod på köksbordet, inte stjärnornas ljus ute i universum.

   En sista fråga, sa Zanna, sen tycker jag att vi lägger av för idag!

   Javisst. Skönt!

   Fråga 15: Vad motiverade neoidealisterna att gå vidare? Varför var de så intresserade av allt detta? Hade de inget annat att göra?

   Just när det gäller Isaac Newton, så tror jag med flera att han flydde från livet, in i vetenskapen. Han hade ju varken fru eller barn. Det fanns naturligtvis spekulationer om att han låg åt det andra hållet och var mer intresserad av unga män, unga vetenskapsmän, men det finns inget bevis för det. Han var ju en puritan som var mycket noga med att följa Guds bud och samhällets lagar. Dessutom skulle han nog inte utsätta sig för det ryktet. Han ville ju vara ifred. Han levde för sina experiment och sin egen version av matematiken, fysiken, metafysiken och kemin. Hans resor skedde av nödvändighet, inte för nöjes skull. De skulle bara beröva honom hans mycket dyrbara tid, för att studera och forska vidare. Det var ju på samma sätt med filosofen Immanuel Kant. Han stannade i Köningsberg i hela sitt liv. Kant frågade: ”Vad är upplysning?” och gav själv svaret: ”Människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet”. De båda bekräftar alltså att en kan resa i sin fantasi och ändå komma långt, utan att förflytta sig utanför landets gränser, för att förstå mer av världen.

   Men, tyckte Zanna, hur såg Kants metafysik eller idealism ut? Han gjorde väl inga fysiska experiment?

   Nej, det tror jag inte att han gjorde. Han tänkte. En av hans mest berömda tankar var den om ”Das ding an sich”, om Tingen i sig. Det har funnits de som kritiserat honom för denna teori, som George Berkeley i England och Arthur Schopenhauer i Tyskland. Berkeley var också mycket kritisk mot Newtons vetenskapliga bevis, liksom konstnären och poeten William Blake. Schopenhauer blev, som senare Friedrich Nietzsche och Ludwig Wittgenstein, en konstnärernas filosof.

   Vad menade Kant med ”tingen i sig”?

   Det här är vad jag själv tror, men det finns nog fler som har den uppfattningen: Hur mycket som människorna än försöker förstå av Gud, världen och verkligheten, finns det alltid ett bortom och utöver det vi vet eller anar, bortom förväntanshorisonten. Flera vetenskapsmänniskor är överens om att arten Människa har en inneboende strävan utåt och uppåt. Det finns säker en motsvarande dragning, till det inre och mindre. Som den gamla tanken om ett Mikrokosmos och ett Makrokosmos. Mystikerna sade förr: ”Så där uppe. Så där nere”. Platon föreställde sig sin ideala värld, bestående av de fem elementen och tankar om idévärlden. Immanuel Kants hypoteser om ”tingen i sig”, var rörde sig säkert bortom både det vi vet idag, om Big Bang och kvarkarna. Kanske kommer det snart också en teori som visar begränsningarna bortom Charles Darwins Evolutionsteori och forskningen om genetiken och arvsmassan?

   Puh! Nu slutar vi för idag!

Annonser