Alfred Bester.

   Välkomna, Mich Cerne och Zanna Topp, ska ni vara till vår rymdbil. Det är strax tid för avgång.

   Rymdskepp? Var ska vi åka, frågade Zanna med oro i rösten? Vart för ni oss? Ska vi lämna Exodus, för alltid?

   Var inte rädda, sa Alfred. Ja, ni ska lämna er biosfär Exodus, men inte själva Exodusflottan. Vi ska bara resa några timmar. Det kan säkert bli en spännande upplevelse för er. Har ni åkt i en rymdbil förr?

   Nej, aldrig, sa Mich.

   Nån gång ska bli den första. Då får ni ännu en erfarenhet att se tillbaka till, när ni blir gamla. Nu är det dags att stiga ombord!

De hade, som tidigare, inget val. De steg in i farkosten, först Mich tätt följd av Zanna, för att inte riskera att komma ifrån varandra.

Rymdbilen var inte stor, men bekväm. Alfred kom efter dem in. Det var alltid någon tröst. Ministralen ville väl inte bli av med honom, i en arrangerad explosion? De trodde att han var en människa, men han kunde också vara en cyborg. I så fall var han med ersättlig.

   Vart ska vi åka, frågade Mich.

   Ja, nu kan jag berätta det. Vi ska till SpåRätts och Ministralens huvudkontor i Exodusflottan. Det är där som allt lagras av information. Det är från deras kommandobrygga som alla order går ut, till alla biosfärerna och eskortskeppen. Vi förväntar inte nån attack, men eskortfartygen är till hjälp för de biosfärer som befinner sig i konvojens utkanter. De ser också till att ingen biosfär hamnar för långt efter.

   Vad ska vi göra där, i SpåRätt?

   Det kan jag inte säkert svara på, men för att inte hålla er alltför mycket på spänn, tror jag att det kan ha att göra med din, Mich, kontakt med ellekarna. De vill säkert veta om du upprätthåller förbindelserna med dem och hur det går till.

   Det vet jag inte ens om själv. Jag tror att de tar kontakt med mig, om de ens existerar?

   Det där får du ta med din handledare i SpåRätt. Ni har ju gott om tid och tillfällen till att utforska det där.

Den här resan var något helt annat än att titta ut i rymden från biosfären Exodus och deras gamla hem i Averlant. Inne i farkosten fanns det massvis med apparater och instrument. På en storskärm kunde de se långt ut i fjärran, tack vare ett elektronteleskop. Alfred gav Zanna en fjärrkontroll till teleskopet, så att hon kunde rikta det åt vilket håll hon önskade.

   Vad märkligt, sa hon, med kosmos, hur det inte finns nån ände eller slut?

   Du menar inte, svarade Mich, Big Bang?

   Nej. Som när en var barn och en frågade sina föräldrar: Vad finns bortom slutet på det här universum? Vad finns utanför det och nästa och nästa och nästa?

   Ja, det är som när en frågar om Gud? Vem skapade Gud? Vad skapade Gud, innan Gud skapade jorden och människorna? Eller, som en trodde för mycket länge sen; att allt skapades på en enda gång, allt samtidigt.

   Ja, det påminner väl om Big Bang?

   Ja, men ändå betydligt mycket större. Det var ju först i slutet av 1900-talet som astrofysikerna föreställde sig att vårt eget universum bara var ett av många universa, ungefär som atomerna i allt som finns. Till och med det allra största som vi kan tänka oss, blir begränsat till inte något större än en partikel.

   Så tänker nog alla som nånsin befunnit sig ute i rymden. Tror du inte det?

   Jo, som när de första som seglade ute på Atlanten. Som det största på den tiden som människorna kunde föreställa sig, innan de riktat sina blickar uppåt.

När de sett sig mätta på rymden, tittade de runt i rymdbilen. Den var inte mycket större än en gammaldags buss med åtta eller tolv säten. Säkert var det datorer och autopiloter som styrde farkosten. Alfred satt och såg ut som han sov, eller kanske mediterade?

Plötsligt ryckte han till och for upp. Zanna och Mich hoppade till av hans utrop:

   Visst ja! Vilken dålig service det är på det här stället. Ni måste ju äta också! Kommer strax!

Annonser