Det är kanske inte alla som förstår varför jag kallar motståndarna till Neoidealismen för ”Neoluddister”?
Till och med Bill Gates förstår ”hotet” eller vardagsproblemet med robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen!
Dörför har han med flera föreslagit en beskattning av maskiner som tar jobben från människorna. Vem ska annars betala skatten till samhället, allra helst som människor mer och mer börjar leva på Basic Income, Medborgarlön, Ålderspensioner, Sjukpensioner, Aktivitetsbidrag, Studiebidrag, Studielån och andra bidrag från samhället?
Denna ”heta” fråga diskuteras inte alls i Sverige. Varför inte?
 
Neoluddisterna, eller nostalgikerna” längtar tillbaka till hur det var ”förr”. Men när, eller var; ”förr”?
Redan svensken Christopher Polhem började använda eget byggda maskiner, vilka gjorde människor på den tiden, arbetslösa.
 
Lägg speciellt märke till att varken Socialdemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ, Piratpartiet, Sverigedemokraterna eller andra ”underdogs” inom politik och massmedia diskuterar denna fråga.
 
Varför inte?
Sannolikt är det därför att människorna idag inte längre hinner med eller förstår den vetenskapliga revolution som har pågått sedan 1600-talet och framåt.
När inte människor förstår, försöker de hitta på egna lösningar som består av en blandning av önsketänkande, fördomar, irrationella hotbilder, vidskepelse, messianism, konspirationsteorier, medveten eller omedveten motvilja till att lära nytt och förstå mer av den främmande och okända.
 
Helt säkert kommer det hända oss också, som lever idag, att vi inte längre förstår eller hänger med i utvecklingen. Det är inte så konstigt; före det förra sekelskiftet, från 1800-talets feodalism och försörjning via jordbruk, gruvarbete, brukssamhällen och hantverkare, är det i vår tid alls inte ovanligt att de svenska medborgarna har lämnat landsbygden, övergivit sin hembygd, flyttat in till moderna städer, skaffat sig bil, storbildsteve, dator och smartphone.
 
Från 1950 till 1970-talet, levde människorna i en industriell utveckling, med optimistisk och framtidsinriktad tillit. Det enda hotet då, var kärnvapnen och atombomben.
 
Sedan antropocentrismens tillbakagång, när människorna insett att de inte längre är världens härskare och inte lägre befinner sig på jorden, som universums och alltets centrum, försvinner gudstron och föreställningen om att allt är ordnat till människornas bästa.
Vem ska man skylla på, såsom en vanlig människa som, efter ett helt liv av hårt slit, inget annat har att se fram emot, än en otillräcklig sjukpension, eller att, ännu värre, inte ens uppnå pensionsåldern?
 
Det vi kan se nu, med nationalismen, nationalchauvinismen, Islamska Staten, Trump, Brexit, Nationella Fronten, händelseutvecklingen i det före detta Jugoslavien, Ungern och Turkiet, är en illusion och ett önsketänkande om att människorna kan återgå till en gammal, säker trygghet, som styrs av en fogde, en brukspatron, ett feodalt samhälle, där den starka härskaren, likt en forntida gud, ger befolkningen och medborgarna det som de behöver.
 
Ändå klarar sig inte politikerna, staterna, befolkningsgrupperna och medborgarna, förutan digitaliseringen, robotiseringen och automatiseringen.
Det blir nämligen betydligt billigare för industrin och företagen att använda maskiner, istället för mänsklig arbetskraft.
Varför talas det inte om detta i massmedia, i politiska och sociala debatter, eller ute på företagen, i personalmöten och i fikarummen. Jo, därför att människor fortfarande tror och hoppas att datoriseringen inte kommer att drabba just dem.
Istället hoppas de på att hinna gå i ålderspension, eller att samhället kommer att betala ut BI, Basic Incomes och medborgarlöner.
Om detta är så bra, kan man tycka, så titta på de människor som idag lever på socialbidrag, arbetslöshetslöner, sjukbidrag eller hankar sig fram på annat sätt:
Titta på ursprungsbefolkningarna i USA, i reservaten, Aboriginerna i Australien och Inuiterna på Grönland. De har förlorat sin gamla försörjning och de traditioner som gav livet mening och dem själva betydelse och samhörighet.
 
Hellre diskuterar politikerna, från höger till vänster; Flyktingarna, Invandrarna, Tiggarna, Bostadsbristen, Urbaniseringen och, åtminstone för syns skull, Klimatförändringen.
Varför är det så?
Det enda svar som jag kan komma på, är att de skulle förlora makten och förtroendet bland väljarna, om de, politikerna debatterade vilka konsekvenser som den digitala utvecklingen kommer att få för samhället i framtiden.
 
Tro, eller hoppas, nu inte att jag personligen är emot datoriseringen, digitaliseringen och automatiseringen. Tvärtom! Jag hoppas att den kommer att leda till att människorna tar mer initiativ, blir kreativare och börjar läsa böcker igen, för att inte låta sig försoffas framför teven.
 
Om ifall vi förstör vår egen planet och hembygd Tellus, återstår inget annat än att flytta ut i rymden. Detta har säkert flera forskare, vetenskapsmänniskor och visionärer reflekterat över, men besluten ligger fortfarande hos varje enskild människa, som är med på att rösta fram de politiker som är mest framsynta, långsiktiga och aktivt deltagande i verkligheten så som den ser ut.
Annonser