BOJKOTTA FALUN?
Vem eller vilka är det som egentligen är ”landsförrädare”? De som utpekar andra till att vara det, eller de som arbetar och medverkar i sitt land varje dag?
De som, lika gärna som norrmännen, vill fira Sverige med glädje och framtidstro, hellre än att se tillbaka på ”fornstora dar”, ”förr”?
Redan på 1970-talet sändes nyhetsreportage utifrån den svenska landsbygden. Där den inte dominerades av ”bilburen ungdom”, med amerikanska flaggor, stod ungdomarna vid korvkiosken och klagade att:
” – Här finns ingenting att göra…”
På andra ställen i landet höll Ingvar Kamprad på att bygga upp sitt, numera, multinationella, företag IKEA.
Han förväntade sig ingenting utifrån, utan startade ett företag så som han ville ha det.
Han förväntade sig varken bidrag eller annat än att stå för sina egna misstag.
Jag har varit i Falun, sett gruvan, ätit Falukorven och sett en utställning om ”Mörksuggorna”. Jag har sett det gamla Falun.
I år skulle jag inte vilja åka dit.
Jag ser ingen semesterglädje i att se kortklippta män i uniformer som paraderar utmed gatorna. De ser varken glada eller särskilt ”svenska” ut. De förväntar sig att omgivningen ska bli rädda, inte att visa hänsyn, glädje och framtidstro.
 
Jag kallar sådana unga män, de som finns inom extremistiska rörelser över hela länder, från alla extremistiska rörelser och nätverk.
På vilket sätt bidrar de med att göra Världen till en bättre plats att leva i?
Deras innersta känslor inger varken förtroende eller tillförsikt.
Hellre stå på de ”starka sida”, än att våga möta ödet på egen hand.
Varför är man starkare i flock, än som enskild individ?
Kan det vara så att det är genom ”flocken”, ”lojaliteten” och allt svärande, som man känner sig meningsfull, betydelsefull och, framför allt; modig?
Vad händer med de enskilda medlemmarna,när, en dag ”Rörelsen” sviker?
I många år efteråt, viskades det om bland norrmännen, efter den tyska ockupationen, vilka norrmän som varit ”landsförrädare” och haft samröre med ockupationsmakten. Kvinnorna blev hånade och deras huvuden kalklipptes, för att alla skulle veta.
Männen blev utpekade och svarade lamt:
” – Vad hade jag för alternativ?”
Andra, som deltagit i den norska motståndsrörelsen, hade blivit mördade, bestulna på sina ägodelar, satta i fängelse, torterade eller transporterade till koncentrationsläger. De vågade, till skillnad, från de verkliga ”landsförrädarna”, försvara landet, stå för sina åsikter och ta allt det lidande och den sorg som det förde med sig för dem själva, deras anhöriga, vänner och arbetskamrater.
Så vem, i turistlandet Sverige, vill uppleva ”Den Svenska Sommaren”, bland män som enbart ser trista, allvarliga och sprider rädsla och förtryck?
Därför kommer många turister, svenskar och från andra länder i världen, sannolikt ta en omväg runt Falun. Det kan ju till och med bli farligt!
Annonser